Arbus i Paris

“You see someone in the street and what you notice, essentially, is what goes wrong. It is already extraordinary that we each have our particularities. Not content with what we have, we try and create others. Our entire attitude gives a signal to the world to indicate how we want to be seen, but there is a world of difference between what you want others to know and what you can’t prevent them from knowing. That is what I always called the difference between intention and effect. What I mean is that if you observe reality close up, and you manage to really discover it, reality becomes unreal.”

Diane Arbus

Igår öppnade en stor retrospektiv Diane Arbus utställning i Paris med över 200 foton, varav vissa aldrig visats tidigare. Gå och se den du som kan. Du som inte har möjlighet kan istället se fler bilder här eller titta närmare på Diane Arbus böcker som Yolanda Cuomo formgivit. Eller så kan du gå på filmvisning på Moderna nu på lördag.

Those were the days

Bea Feitler har beskrivits som en rule-breaker, en ball-breaker, en bad girl, en självsäker kreatör som följde sitt eget huvud och inte tog direktiv av någon. En högljudd brasilianska vars skramlande armband hördes på långt håll och som ändrade layouter efter att dom hade godkänts av högsta instans men ändå inte fick sparken. Den typen av rebelliska kvinnor är ovanliga. När vi började söka information om Bea Feitler och läst och hört beskrivningarna ovan, tittade vi på varandra och sa i en mun ”Hon måste vara gay.” ”Hon måste gått på droger.” Som vanligt hade vi rätt båda två.

I Diane Arbus biografi av Patricia Bosworth finns flera partier som handlar om Bea Feitler och Ruth Ansel. Speciellt beskrivs de vilda fester som Bea hade i sin lägenhet uppe på West 56th Street. ”The parties lasted late and there was a baccanal feel to them. Plenty of wine and drugs and thumping disco music” En annan gäst minns ”A lot of the guests were polymorphous perverse.”

När vi bett Ruth berätta om hur hennes och Beas relation var har hon sagt att de levde olika liv och inte visste mycket om varandra privat. Ruth drar sig till minnes att Bea under flera år bodde tillsammans med en vacker brasilianska som hon med ett leende presenterade som: ”My roommate.” Utan att Ruth förstod ett dugg.

Bilden ovan: Bea Feitler och Ruth Ansel på en Halloweenfest hos Ruth. Foto av Diane Arbus, tidigt 60-tal.

Favoritflickor

Gail Bichler, art director på The New York Times Magazine har skrivit om sina ”Fave Femmes” på Society of Publication Designers (SPD) bloggen.

Diane Arbus

En annan mästerlig fotograf som Ruth Ansel arbetat med är Diane Arbus. Överst ett av hennes självporträtt där hon håller sin dotter. I filmklippet nedan berättar kanske samma dotter om sin mamma, ett år efter Arbus död 1971. Hon berättar bland annat om hur Arbus hade en japansk student som beundrade henne så mycket, men tyvärr inte förstod ett ord av vad hon sa och därför spelade in alla hennes föreläsningar för att få dem översatta. Hans inspelningar av hennes ord kunde sedan användas till en bok; Revelations formgiven av Yolanda Cuomo. Eftervärlden får vara tacksamma för att det finns hängivna studenter.