Grattis Massimo!

81.

Yves och Pierre

Yves och Pierre i Paris

I år gav vi av en slump varandra samma bok i julklapp så därför kan vi inte annat än att helt enigt rekommendera den, Brev till Yves av Pierre Bergé. Köp filmen också för ännu mer sorgeromantik.

Pierre och Yves i Marocko

Hemma hos män vi gillar

Vi har haft för få hemma hos-reportage på bloggen. Men nu ändrar vi på det och hälsar på hos fyra män vi gillar: Stefano, Mats, Olof och Vince.

Eufori

Precis såhär skrek vi av lycka på kontoret igår när brevbäraren kom med våra arkitekturtidningar. (Spola fram till 00.35)

Låt oss presentera: Eric Breitbart

Name: Eric Breitbart

City: New York and elsewhere

Profession: Filmmaker/Writer/Photographer

Drivers licence: Yes

TV: No

Favorite meal: The next one

Favorite place in the world: Marseille and Chaco Canyon (New Mexico)

Makes you angry: Stupidity

3 women that inspires you: Mother Jones, Simone Weil and Lela Breitbart (my daughter)

3 men that inspires you: Mark Twain, Gottfried Leibniz and Joshua Breitbart (my son)

Sarah Palin or Michele Bachmann: Neither

What's the best advice you ever got: What goes around comes around.

---------------------------------------------------------------------------------

Eric Breitbart är redaktör för vår kommande bok Hall of Femmes: Tomoko Miho som kommer ut hösten 2011.

Dagens finaste

Den här mannen har skrivit ett brev till oss idag. Om Hall of Femmes skriver han ”Fantastiskt! Vilken strålande idé. Jag är så glad att äntligen få se begåvade kvinnor få den uppmärksamhet dom förtjänar.”

Dagens citat

”Difficult prose is a very modern thing. You know, if you read Nietzsche, it's really pleasurable. If you read Voltaire, you're laughing out loud sometimes, you know? Then you read Artforum, and it's like ’What the hell is this guy talking about?’”

Glenn O'Brien, Bad Day magazine.

Brother from another mother

Här är ett omslag Ruth Ansel gjort med Evert Taube.

Bill Cunningham New York

Igår såg vi den här dokumentären om gatufotografen Bill Cunningham, en film vi blev alldeles lyckliga av. Bill Cunningham är född 1928 och har tillbringat hela sitt liv på gatan för att fotografera vad Manhattanborna har på sig.

Hans egna spalt i The New York Times ”On the Street” är lätt beroendeframkallande, se och hör den här.

Tack för tipset Anders.

Typiskt snack från talarstolen

Alla skrattar, till och med Donald Trump.

Framme

Vi har landat i New York och det börjar riktigt bra. Redan på planet får en av oss YATZY i 6:or på första slaget, ett gott tecken tänker vi. Strax efteråt blir vi upplockade av en vit limousin som såg sina glansdagar samtidigt som VHS-kulturen var som allra störst, därefter blir vi uppraggade av en mogen man (dessvärre enögd, men han försäkrar att han har bra smak), vi har även hunnit med att posera framför brandbilar och dricka blaskig öl.

Konsten att intervjua sina idoler

Vi kommer in på Janet Froelichs kontor. Hon är 64 år men fortfarande en sexig kvinna med en fantastisk – för att inte säga ikonisk– frisyr. Håret är varken för kort eller långt och när hon drar fingrarna genom luggen faller den tillbaka perfekt igen. Ett litet trick hon lärde sig behärska tidigt i karriären och aldrig slutat med. Första gången vi träffas berättar vi att vi är avundsjuka på hennes fina hår. Hon säger: ”Ah, men det passar era huvudformer att ha tunt och stripigt hår!” Vi missar ironin och efteråt valsar vi nedför gatan höga av lycka över komplimangen.

Nästa gång vi möts vill vi prata mer hår med Janet. Vi ber henne berätta om sina rutiner när hon vaxar benen. ”Jag tycker om att använda ett bra vax när jag ska vaxa benen. Det känns inte som att jag får det ordentligt gjort annars.”. Eftersom hennes röst är mjuk och hypnotisk när hon pratar blir det som en nästan förtrollad stämning i hennes underbara arbetsrum.”Varför får inte unga flickor lära sig vaxa benen ordentligt i skolan på samma sätt som man får lära sig om geografi och matematik?” undrar Janet. Sen kommer hon av sig en stund på sitt lite charmigt vimsiga sätt. ”Jag börjar alltid med att vaxa nedre delen av benet” Hon visar med handen på sin vänstra vad. ”Sen drar jag rakt uppåt såhär.” Hon drar en inbillad vaxremsa genom luften . ”Det skulle vara en intressant studie att återkommande filma en persons rutiner kring hur hon vaxar benen. Gör vi verkligen på exakt samma sätt varje gång?” Vi funderar och nickar instämmande och i det ögonblicket kan vi inte annat än tänka på Janet som en mor.

Den legendariska Mr. Bryan Ferry

Såhär låter det när Bryan Ferry intervjuas i senaste numret av Fantastic Man av en journalist som hyser en sådan beundran inför idol att han förmodligen ligger på rygg med tassarna i luften och tungan hängandes utanför. Man vet inte riktigt om det är hans okritiska förhållningssätt som får Bryan Ferry att framstå som en idiot. Vi läser intervjun som ett djupt avskräckande exempel på hur illa det kan gå om man inte lyckas hålla igen känslorna när man intervjuar sina idoler. Om vi någon gång blir så star-struck under en intervju att vi helt tappar sansen hoppas vi att någon av våra kloka redaktörer tvingar oss att följa David Carsons exempel; när han var ad för tidningen RayGun satte han en hel intervju med Bryan Ferry i Zapf Dingbats eftersom han tyckte den var för tråkig.

Hela plågsamheten har också uppmärksammats här.

Brev till Mathias Dahlgren

Hej Mathias

Jag heter Mario Sperandio och är 12 år gammal. Mina största intressen är mat och fotboll och jag vill bli kock när jag blir stor. När jag var åtta år var jag på Bon Lloc när mamma fyllde 30 och maten var fantastisk!

Jag kommer ihåg att jag åt två sorters lamm, det ena var svenskt och det andra var sydfranskt. Det svenska serverades med västerbottenost och rödvinssås och det franska serverades med babygrönsaker, till efterrätt var det det hallonsorbet. Först tittade jag mycket på Jamie Oliver, han var bra att börja med. Du och Gordon Ramsey är mina favoritkockar nu. Jag brukar läsa dina kokböcker när jag ska sova. Om en vecka ska jag göra bröllopslunch. Jag skulle vilja gå som lärling hos dig hur gammal måste man vara? Har du några tips på kockskolor? Jag har inte varit på ditt nya ställe men det ska absolut testas.

Hälsningar Mario

P.S. Min morfar uppfann pizzasalladen. D.S.

Ur Det naturliga köket, Mathias Dahlgren, Norstedts förlag, 2010

Helgens mest kompletta guide till Sveriges snyggaste sossemän över 65

1:a Jan Eliasson

På ohotad förstaplats, diplomaten och fd. utrikesministern Jan Eliasson. Svårt att tro att den här stiligt klädda arbetargrabben från Göteborg fyller 70 nästa år. Själv säger Jan att två viktiga egenskaper som förhandlare på toppnivå är, citat: ”En stark fysik och uthållighet /.../ Det gäller att se pigg och fräsch ut även efter en nattmangling”. Vi kunde inte uttryckt det bättre.

2:a Björn Rosengren

Fd. näringslivsministern och TCO-ordföranden som fick lämna sin post efter att ha gått på porrklubben Tabu 1991. Han försvarade sig såhär, citat: ”Jag trodde att det var en avancerad nattklubb – inte en porrklubb”.

Bubblare:

Henrik Shyffert

Helgens viktigaste guide: Män som säljer mat

Vi har tagit fram den kompletta guiden till Stockholms matdiskar med bäst personal.

Fabrique bageri, Scheelegatan 6.

Enligt säkra källor har vi hört att utanför detta bageri rycker passerande kvinnor till som om de just fått en el-chock. Den fagre bagaren i fråga förefaller helt oberörd eftersom han förmodligen fått kvinnor att svimma sen den dag hans mamma födde honom.

Winjas ostkällare, Bergsgatan 24.

Tre spanjorer i varierade åldrar, får oss att handla ost väldigt ofta.

La Gazelle, Hötorgshallen.

Tunisiska gentlemanna (far)bröder. Underskatta aldrig den helgstämning som infinner sig när man blir kallad "Madame".

Köttdisken, Hötorgshallen, allra längst in till vänster,

Här får man en hel familj med pappa och fyra söner i blickfånget. Den yngsta sonen är duktigast.

Rolfs Kök, Tegnergatan 41.

Han den blonda.

Fiskdisken, Daglivs Klippet, St Eriksgatan 34

Ser väl sådär ut men blinkar alltid till oss med ena ögat. Så har ingen flirtat med oss sen vi gick på gymnasiet. Får oss att handla fisk flera gånger i veckan, och ibland flera gånger vid samma köptillfälle!

Akki Sushi, Folkungagatan 45

"Gudomlig sushi och otroligt trevlig personal!" enligt en recension av signaturen Jehanna. Tala ur skägget Jehanna och erkänn att du liksom vi är svaga för söta män i tofs som rör i små misosoppor.

Taylors and Jones, Hantverkargatan 12

Den av oss som äter kött köper hemgjord korv av dessa män. "Nästa vecka fyller vi två år och har jättebra priser! Säg det till alla dina kompisar." sa vår korvexpert idag. Sure Sweetie... du ska få ett blogginlägg, tänkte hjärnan.

Oljebaren, Torsgatan 48

När vi var yngre satte mannen i baren ihop fantastiska blandcds till oss. Numera får vi speciellt ihoplockade vinlådor. Ny ålder, samma höga nivå på urvalet – vinflaskor är de nya tolvtums singlarna.

7-eleven, Korsningen Hantverkargatan och Norra Agnegatan

När man plötsligt känner sig yr och glömt vad det var man beställde samt säger "tack" tre gånger på raken, då vet man att man att nu är det helg.

Klädbyte

Efter paus bestämde sig kvällens moderator Jan Gradvall att ta av sig den gula slipsen och byta till en kavaj med lite smalare ränder.

Image as language–and other thoughts on being an art director

Så är det äntligen dags. För andra gången i sitt liv ska Ruth Ansel hålla en föreläsning. Den första gången var i Malmö i början av sjuttiotalet, den andra gången är märkligt nog också i Sverige, 2009 på Moderna museet. En gång däremellan ombads hon göra en föreläsning om Brodovitch. Begrunda detta. Att hon nu håller den första föreläsningen någonsin om sitt yrkesliv gör oss oerhört stolta och outhärdligt deprimerade.

Vi har sett ett snabbt genomdrag av föreläsningen dagen innan, fällt några glädjetårar och ryst av välbehag. Vi är ändå lika överväldigade denna gång. Anders Wester presenterar henne innan hon börjar, han liknar tidningsvärlden vid en plantskola för talanger och säger att Ruth är en av de främsta trädgårdsmästare som funnits. Panelen samtalar om tidningsformgivning och delar med sig av sin samlade erfarenhet av detsamma.

Auditoriet är proppfullt, folk sitter i gångarna. Det är ett fantastiskt spektra av branschmänniskor i alla åldrar – och våra mammor. Vår ticnet-kontakt Bachir ringer och frågar om vi kan lägga undan biljetter till några besvikna gäster som glömt hämta ut sina biljetter. Precis när vi ska stänga dörrarna kommer en personal från museet med någons ticnet-kvitto som det står Ruth Ansel på. "Finns det någon Ruth Ansel här? Det verkar som att hon spelat på hästar och glömt sitt kvitto. Synd om hon skulle ha vunnit att inte ha kvittot". Vi hann inte svara då, men svaret är detta: Nej, Ruth Ansel var inte i publiken denna gång, hon var föreläsaren. Hon hade inte vunnit på hästar just den här kvällen, men istället vann hon ca 330 svenska hjärtan.

Romantiskt inlägg

Alla ni cyniker, ta en titt på den här sköna strandbilden och väck romantikern begravd djupt där inne till liv. Lillian Bassman träffade sin blivande make Paul Himmel när han plaskade runt i vattnet på Coney Island, då var hon sex år och han nio. De flyttade ihop när hon var femton och gifte sig när hon var tjugofem.

Paul Himmel var fotograf liksom sin fru, men sadlade om när han var 57 år och började plugga till socialarbetare. Resterande delen av sitt liv jobbade han inom psykiatrin. Paret levde tillsammans till hans död i februari i år. Då hade dom varit ihop i 77 år. "He never bored me" summerar ms Bassman.

Dagens lunchkille onsdag

Ni är många därute som tror att vi bara bryr oss om äldre kvinnor. Men ingenting kunde vara mer fel. Vi bryr oss om om dom äldre männen också, väldigt mycket. När vi träffar Leif Thollander, 78, står tiden stilla ett tag och vi kommer tillbaka till kontoret som upplysta människor. Om vi kommer tillbaka till kontoret överhuvudtaget vill säga, helst stannar vi hos Leif hela dagen och pratar typografi och tittar i böcker. Leif är typograf och vår vän och mentor. Han lär oss att vässa ögonen och tänka moderna tankar.

Ibland när vi visar saker vi gjort för Leif säger han artigt: "Jaa-a, här har vi lite att ta itu med...". Han är ofta ungdomligare än vi, "släpp loss lite" kan han säga. Leif anser att han har en plikt att tradera sin kunskap till yngre generationer. En inställning som vi är de första att jubla över. Hans generositet är gränslös. Det här inlägget kan spåra ur när som helst nu, vi tycker så mycket om Leif. Bäst att sätta punkt.

Dagens lunchkillar

Ja ni läste rätt, två stycken! Jan Gradvall (överst) har tidningsvärlden som sitt arbetsfält, Anders Wester (under) kom världsvant med en Herald Tribune under armen. Vi åt räkmackor alla fyra och pratade om Hall of Femmes (vi har lagt ned alla andra samtalsämnen). Typisk trevlig lunch i Down Town Stockholm, men dagens lunchkillar är allt annat än typiska.