Boksläpp, 17 juni, New York

Mer från gårdagens bokrelease här och här!

We have a dream

När vi intervjuade Paula Scher sa hon att det dröjde väldigt många år innan hon träffade andra kvinnliga formgivare. Det fanns en annan kvinna som liksom hon ofta blev tillfrågad att sitta med i olika paneler men eftersom det alltid var antingen hon eller Paula som tillfrågades, och eftersom det bara fanns plats för en kvinna i varje panel så dröjde det många år innan de mötte varandra. Ibland sas det rakt ut berättar Paula "We need a woman speaker. Hur förolämpande är inte det? En kvinna för att fylla upp deras kvot."

När Ruth Ansel är i Stockholm ber hon om adresser till de andra kvinnorna vi träffat i New York. De bor i samma stad, känner till varandras arbeten men har aldrig träffats. Nu vill hon kontakta dom. Det här har satt igång storslagna drömmar i våra överhettade hjärnor. Vi ser alla kvinnorna samlade, i Stockholm eller på Manhattan. Vi ser en ikonisk gruppbild tagen av Annie Leibovitz. Vi ser hur bilden hamnar som ett utvikbart omslag till Vanity Fair, en tidning som också behöver bättra på sin kvot. Vi ser hur designvärlden aldrig blir sig lik igen.

Måndagsmöte

Nu är det faktiskt vanlig måndag igen. Men inte riktigt, för vårt måndagsmöte kändes betydligt festligare än det brukar. Istället för att dela upp jobben, gnälla över sjukdomar (fast det skulle vara befogat just den här måndagen), och undra vems städvecka det är, sitter vi tillsammans med Ruth Ansel och Ika Johannesson och går igenom det sista med publikationen. Vi bestämmer oss för att lägga till sidor. Vi vill ha in mer av Ruths anekdoter och visa fler uppslag från Vanity Fair. Vi bestämmer oss också för att kalla publikationen för "boken", eftersom det faktiskt är vad den är. Ruth tittar på Vanity-uppslagen vi valt ut och upptäcker flera arbeten som hon glömt bort att hon gjort.

Så om ni vill ha mer av Ruth Ansel; någon gång de närmaste månaderna hoppas vi att "Dicks" people ska ha gett tillåtelse att vi visar lite jobb "Dick" gjort tillsammans Ruth Ansel och då kommer äntligen Hall of Femmes: Ruth Ansel ut.

Goda nyheter

Ruth Ansel, legendarisk art director med över 50 år i branschen kommer till Stockholm i slutet av oktober på inbjudan av Hall of Femmes för att berätta om sitt yrkesliv. Hon har jobbat för tidningar som Harper's Bazaar, The New York Times Magazine och Vanity Fair och är en av förgrundsgestalterna inom vårt yrke. Ni kommer kunna läsa en hel del om Ruth här på bloggen framöver, var så säkra.

Either for love or money – there's no in between

Yolanda Cuomo har ett företag med två anställda. Dom gör flera tidningar och många böcker. Yolanda osar entusiasm över sina uppdrag. Hon försöker alltid att utöka briefen och komma tillbaka med något mycket mer än vad som var tänkt från början.

I Yolandas studio hänger flera citat på väggarna, bl.a det här ovan. Vi hade hört om citatet i en radio intervju och eftersom vi snor skamlöst tryckte vi upp det på våra nya visitkort (fast satt i dingbats). Yolanda i sin tur har tagit citatet från Sylvia Plath.

Yolanda Cuomo arbetade tillsammans med Ruth Ansel inför nylanseringen av Vanity Fair. Båda är upplärda av Marvin Israel som dom betraktar som mentor. Yolanda är mycket yngre än Ruth och ser sig därför som lärling till henne också. "Jag fick mitt första jobb eftersom jag ljög och sa att jag behärskade både repro och sättning" berättar kvinnan som verkar göra vad som faller henne in. "Marvin tog sig an mig även om jag inte kunde någonting, han var nöjd eftersom han inte behövde unlearn me." Två män har nämnts gång på gång under den här intervjuveckan och de verkar ha varit enormt viktiga för den första generationen kvinnliga art directors. Den ena är Richard Avedon, den andra Marvin Israel.

Vi frågar om hon själv har haft yngre formgivare som hon lärt upp och hon berättar att hon lärde upp den första assistenten och att den första assistenten sen lärde upp den nya assistenten osv. "Vi har alltid varit kvinnor här, vi tänker ofta att vi vill ta in en kille men det har aldrig fungerat. Dom klarar inte av att jobba lika hårt."

Yolanda berättar att hon också prövat att vara anställd på byrå men inte gillade det alls. Efter sex månader slutade hon med orden: I hate this. And I hate you.

Sen visar Yolanda ett program hon gjort för koreografen Twyla Tharp. "Det var Twyla själv som bestämde formen genom att koreografera formgivaren i photoshop: Copy-Paste! Copy-Paste! Copy-Paste! Stop. Copy-paste!

Vi lämnar Yolanda Cuomos studio och kastar oss in i en taxi till flygplatsen.

Om Ruth Ansel

Låt oss presentera Ruth Ansel. Kvinnan som alltid lyckats ringa in sin samtid. På 60-talet blev hon som 25-åring ad för Harper's Bazaar tillsammans med Bea Feitler. På 70-talet blev hon ad för The New York Times Magazine där hon stannade i 10 år. Och på 80-talet blev hon ad för Vanity Fair. Efter det har hon haft sin egen studio, Ruth Ansel Design och har bland annat formgivit böcker, nu senast den 1 m höga boken om Peter Beard. Idag är hon över 70 år och fortfarande verksam. Ruth är Stor. Alla vi träffat har talat om henne med enorm respekt. Det är Ruth vi drömt mest om att träffa även om vi inte vågade hoppas att det skulle bli så.

Ruth lägger ut falska e-mail adresser på nätet för att slippa bli kontaktad. För snart ett halvår sedan tog vi mod till oss och ringde henne, ett samtal som slutade med att hon barskt sa att hon skulle "kolla upp oss". Efter det hörde vi ingenting. Efter en nervös väntan kom ett mail från Ruth där hon berömde våra arbeten. Ingenting i vårt yrkesliv har haft lika stor betydelse. Det kändes som att få en inbjudan till ett sällskap, en öppnad dörr. Är det så här det känns att få vara med?

Man ska inte gradera sina stjärnor men om vi är tvungna så väljer vi Ruth Ansel. Imorgon ska vi träffas, behöver vi säga att vi är förväntansfulla?

Annie Leibovitz

Annie Leibovitz är en av världens mest kända fotografer. Hon började på Rolling Stone på 70-talet där Mary Shanahan var ad. Mary säger att hon av Annie lärde sig enormt mycket om fotografi och att förstå vad som gör en bra bild. Annie Leibovitz hängde med Rolling Stones på deras vilda turnéer och hon tog det ikoniska fotot på John Lennon och Yoko Ono bara timmarna innan han dog. Allt detta berättar hon om i boken At Work från förra året (omslagsdesign Ruth Ansel).

Annie Leibovitz gick så småningom vidare till Vanity Fair där hon med större budgetar kunde utveckla sin dramatiserade porträttstil ännu mer. Hon är fortfarande Vanity Fair's husfotograf och tar bilder på presidenter, Hollywoodkändisar och engelska kungahuset. Bland annat.

I en dokumentär om Annie Leibovitz berättar hon att hon såg art directorn Bea Feitler (ad på Rolling Stones, Harper's Bazaar och Ms) som sin mentor. Det var precis när vi själva hade börjat fundera över mentorskap och vad det kan ha för betydelse. Bea Feitler dog väldigt ung, men det var när vi letade information om henne som vi upptäckte hennes partner Ruth Ansel som fortfarande är i livet och som vi ska träffa på fredag.

Tack Annie!