Blod Eld Död

Läs recension av vår redaktör Ika Johannessons bok Blod Eld Död.

Låt oss presentera: Ika Johannesson

Vad gör du när du inte jobbar med Hall of Femmes?

Då är jag redaktör för Kobra på SVT och kommer precis i dagarna ut med Blod Eld Död - en svensk metalhistoria, en reportagebok om svensk death och black metal som jag skrivit tillsammans med Jon Jefferson Klingberg.

Detta blir din tredje Hall of Femmes-bok. Vad tycker du har varit intressant och svårt med att jobba med böckerna?

Att få möta kvinnorna och höra deras historier har varit det allra bästa. Från början gick jag med i projektet för att det var ett roligt sätt att få jobba med Angela och Samira, som jag kände sedan tidigare, men det växte snabbt till något som givit mig väldigt mycket. Att få träffa Lillian Bassman och höra henne berätta om sitt liv var till exempel ett av de mest inspirerande möten jag varit med om.

Nästa bok du ska jobba med är Janet Froelich, vad har du för förhållande till hennes arbeten?

Egentligen inte mer än att jag alltid tyckt att New York Times Magazine varit otroligt snygg. Jag älskar det gotiska T:et som funkar som logga för tidningen och omslagen är så genialiskt enkla.

Gamla hårdrockare och art directors, ser du några likheter mellan de båda grupperna?

Både AD-tanter och black metal-musiker har starka visioner som de stenhårt tror på och får jobba i extrem motvind för att genomföra.

Om Janet vore en hårdrockslåt, vilken skulle det vara?

Just Janet är ju rätt lågmäld i förhållande till vilken position hon faktiskt innehar i designvärlden, så det är svårt att dra till med något extremt. Det får bli en av mina favoritlåtar - Tyrant med Judas Priest. Texten beskriver hennes raka motsats, men 70-talsgunget passar henne perfekt.

Vilket är ditt bästa intervjutips?

Att följa upp varje fråga med "Varför?", "Hur menar du då?" och "Berätta mer!" - och sedan hålla tyst tills det blir obekväm stämning.

---------------------------------------------------------------------------------

Ika Johannesson är redaktör för vår kommande bok Hall of Femmes: Janet Froelich.

Grattis Ika!

Sidbloggen listar årets bästa artiklar.

Kvinnors former i fokus 2.

Låt oss presentera Maina Arvas. Vår intelligenta och extremt tålmodiga (vi lär oss) redaktör för Carin Goldbergs bok. Till vardags frilansande kulturjournalist och teaterkritiker med uppdrag för bland annat DN, City, Nöjesguiden och Nummer. Design är inte hennes expertområde (hon lär sig) men hon gillar intelligenta böcker och snygga kvinnor. Och tvärtom.

Mer bilder från releasen

Foto: Lydia Kellam och Paul Hanson.

I väntans tider

Vi startade den här bloggen i mars förra året då vi på vinst och förlust reste till New York för att intervjua kvinnor med lång erfarenhet av branschen. Resultatet av den resan blev Hall of Femmes, ett tak för olika projekt där vi kommer att lyfta fram kvinnliga formgivare.

Nästa helg åker vi med vår redaktör Ika Johannesson till New York igen för att samla material till en ny omgång Hall of Femmes-böcker och vi kommer att träffa både nya och gamla bekantskaper. Vi ligger i hårdträning, vi läser böcker, memorerar bilder, personer och årtal, vi ringer dagliga tjatsamtal, postar böcker, mailterroriserar assistenter och skriver intervjuscheman. Kort sagt: vi förbereder oss.

Vi åker också till New York för att ha releasefest på boken på Danziger Gallery (mer om detta snart!). Vi hoppas att många ladies and gentlemen dyker upp och att det blir en lång kö framför Ruths signeringsbord.

Image as language–and other thoughts on being an art director

Så är det äntligen dags. För andra gången i sitt liv ska Ruth Ansel hålla en föreläsning. Den första gången var i Malmö i början av sjuttiotalet, den andra gången är märkligt nog också i Sverige, 2009 på Moderna museet. En gång däremellan ombads hon göra en föreläsning om Brodovitch. Begrunda detta. Att hon nu håller den första föreläsningen någonsin om sitt yrkesliv gör oss oerhört stolta och outhärdligt deprimerade.

Vi har sett ett snabbt genomdrag av föreläsningen dagen innan, fällt några glädjetårar och ryst av välbehag. Vi är ändå lika överväldigade denna gång. Anders Wester presenterar henne innan hon börjar, han liknar tidningsvärlden vid en plantskola för talanger och säger att Ruth är en av de främsta trädgårdsmästare som funnits. Panelen samtalar om tidningsformgivning och delar med sig av sin samlade erfarenhet av detsamma.

Auditoriet är proppfullt, folk sitter i gångarna. Det är ett fantastiskt spektra av branschmänniskor i alla åldrar – och våra mammor. Vår ticnet-kontakt Bachir ringer och frågar om vi kan lägga undan biljetter till några besvikna gäster som glömt hämta ut sina biljetter. Precis när vi ska stänga dörrarna kommer en personal från museet med någons ticnet-kvitto som det står Ruth Ansel på. "Finns det någon Ruth Ansel här? Det verkar som att hon spelat på hästar och glömt sitt kvitto. Synd om hon skulle ha vunnit att inte ha kvittot". Vi hann inte svara då, men svaret är detta: Nej, Ruth Ansel var inte i publiken denna gång, hon var föreläsaren. Hon hade inte vunnit på hästar just den här kvällen, men istället vann hon ca 330 svenska hjärtan.