Boktipset

Äntligen har Kathy Ryans bok om arbetet som fotoredaktör på The New York Times Magazine kommit. Köp den här.

Vår bästa oneliner av Fran Lebowitz

Fråga från publiken: Do you think there's a difference between a female voice and a male voice in literature?

Fran Lebowitz (med basrösten): Even on the phone there's a difference between a female voice and a male voice.

Arbus i Paris

“You see someone in the street and what you notice, essentially, is what goes wrong. It is already extraordinary that we each have our particularities. Not content with what we have, we try and create others. Our entire attitude gives a signal to the world to indicate how we want to be seen, but there is a world of difference between what you want others to know and what you can’t prevent them from knowing. That is what I always called the difference between intention and effect. What I mean is that if you observe reality close up, and you manage to really discover it, reality becomes unreal.”

Diane Arbus

Igår öppnade en stor retrospektiv Diane Arbus utställning i Paris med över 200 foton, varav vissa aldrig visats tidigare. Gå och se den du som kan. Du som inte har möjlighet kan istället se fler bilder här eller titta närmare på Diane Arbus böcker som Yolanda Cuomo formgivit. Eller så kan du gå på filmvisning på Moderna nu på lördag.

Roger, Mary och Annie

I går skypade vi med tidningsmannen Roger Black för att fråga om hans samarbete med Mary Shanahan på Rolling Stone.

Han berättade att förutom Marys osvikliga känsla för fotografi, var hon även en smart organisatör med en förmåga att sätta samman bra arbetsteam. Precis som alla andra vi pratat med älskar han Mary. Han blir glad att höra att hon ska få en bok och vi undrar om det är för att hon har fått för lite uppmärksamhet. Han säger att så är det absolut men att det delvis beror på att hon själv är helt ointresserad av bekräftelse på framgång. Som exempel berättar han om när Mary efter en prisceremoni på Society of Publication Designers (SPD) tog emot flera priser för tidningen men slängde dom i soptunnan på väg hem. Rock'n'roll, Mary!

Roger berättade också om Annie Leibovitz tid på tidningen efter hennes vilda tid som The Rolling Stones turnéfotograf, en period med intag av så mycket droger att det nästan kostade henne karriären. Nu går dokumentären om Annie Leibovitz i repris här, gläds även åt inslagen med Ruth Ansel och berättelserna om Bea Feitler.

På den här skärmdumpen från filmen tror vi att det är Mary Shanahan som sitter längs fram till höger. Mannen som står på bordet gissar vi är chefredaktör Jann Wenner som fått en väldigt, väldigt, väldigt bra idé.

Decency is a relative thing

Vi kommer aldrig att glömma Jenny Holzers utställning på Whitney för några år sedan. I höst är hon aktuell med verk på Liljevalchs utställning Helvete (formgivning Stefania Malmsten).

Inte så förvånande har Jenny Holzer, född 1950, arbetat som sättare och hon menar att precis som när man sätter texter måste de programmeringar hennes konst bygger på vara korrekta, spegla innehållet, se lockande ut och engagera människor.

Här en radiointervju med truismernas drottning, vars konst bara blir mer och mer politisk.

En av våra favoriter.

Roger the Dodger

Inför Mary Shanahans bok ska vi intervjua den här mytomspunne mannen. Numera bor han ödsligt ute på sin ranch i Texas i fem små containerhus monterade på pålar, allt för att hålla skallerormarna borta. Intervju nu på måndag kl.10 Texastid.

Borlänge–New York

Ganska ofta i vårt projekt stöter vi på oväntad sidoinformation. Igår var det denna: Steven Heller som skrivit förordet till Hall of Femmes: Janet Froelich har bott i Borlänge och fick sitt politiska uppvaknande där. Vi försöker föreställa oss hur det blivit om han stannat kvar. Ad på Dalademokraten istället för The New York Times Magazine? Medlem i Familjen istället för AGI? Skönt att han åkte tillbaka, för annars hade han inte kunnat skriva vårt förord och vi tycker att det blev bra.

Highlight ur vår bok om Lella Vignelli

Lillian Bassmans höst

Under arbetet med vår bok om Lillian Bassman fanns enbart två källor som berörde Lillians tid som art director för två av världens mest inflytelserika tidningar.

Den ena var en artikel av Vince Aletti i tidningen Aperture (återgiven i kortad version i vår bok), den andra den utmärkta och omfattande katalogen till den retrospektiva utställning om paret Himmel–Bassmans hela produktion på konstmuseet i Hamburg som öppnade kort efter Paul Himmels bortgång.

Snart kommer Lillian Bassman arbete som art director att uppmärksammas på flera håll.

I slutet av sommaren blev vi kontaktade av ett universitet i Tyskland som arbetar med en omfattande tvåspråkig publikation ”Women in the History of Graphic Design” där delar av vår bok har använts. Acne Paper kommer snart ut med ett långt reportage, och Harper's Bazaar håller just nu på att spela in en dokumentärfilm om tidningens historia där delar av det bildmateral vi letat upp, och som aldrig publicerats tidigare, kommer att användas.

Trots att vi är glada över att många vill uppmärksamma Lillian Bassman så kan vi inte låta bli att undra varför kvinnor alltid måste hinna bli så gamla innan de får upprättelse? Lillian fyllde 94 i somras, alla har inte turen att leva så länge att de får uppleva sin revival.

Snyggast i The Gentlewoman

Anna Calvis matadorlook.

Gillar även sidorna med chefredaktörer som sminkar sig i tunnelbanan på väg till jobbet, äntligen en redaktionell idé bakom ett sminkreportage.

Blod Eld Död

Läs recension av vår redaktör Ika Johannessons bok Blod Eld Död.

Beach life

Strandpar läsandes The New York Times Magazine formgivet av Ruth Ansel 1978. Foto av Nan Goldin.

Årets omslag

Vårt omslag för Bang är nominerat till Årets omslag! Rösta här.

AGI Open summering av dag 2

Stefan Sagmeister – Vilken öppning! Alla våra fördomar rann av oss, förlåt oss Stefan, vi har missförstått dig fullständigt.

Mario Feliciano – En av våra favorit typsnittstecknare om arbetet med Svenska Dagbladets Sueca.

James Goggin – Sympatiskt om sitt arbete på Museum of Contemporary Art i Chicago.

Paul Sahre – Inledde med orden: ”I am NOT Paula Scher.”

Marina Willer – Vilken fantastisk kvinna, vi blev drabbade – igen. Denna Londonbaserade brasilianska fick oss att svettas av lycka, rodna, få hjärtklappning och drömma storslagna drömmar om att göra intelligent och engagerad design. Inledde med orden: ”It's always terrifying to give a lecture after Paula Scher.”(Paul Sahre) Rolig också. Damn, hon är fulländad!

Ahn Sang Soo – Poetiskt om koreanska alfabetet och sin holistiska världssyn.

Pierre Di Sculio – Här var vi för hungriga för att lyssna.

Sen gick vi till matmarknaden och umgicks med våra nya vänner och missade två föreläsningar.

Anette Lenz – Färgvirtuos teaterformgivare.

Nicholas Blechman – Delade med sig av sina 14 bästa karriärtips. Skönt format för en föreläsning.

Michael Bierut – En effektiv entertainer, ett riktigt proffs som liksom landsmannen Chip Kidd kommer från ett land där det är dödsstraff på att inte leverera. Har varit gift i 31 år med den första och enda flicka han någonsin kysst.

AGI Open i Barcelona

Snabbsummering av dagens föreläsningar:

Christoph Niemann – Kluriga illustrationer med hög igenkänningsfaktor.

Tony Brook – Drev tesen att hans två hjältar Wim Crouwel och Johan Cruyff egentligen var en och samma person.

Paula Scher – Om varför man ska göra design för byggnader. (Jobben kommer att stå kvar länge.)

Lars Müller – Inledde med att förolämpa publiken (formgivare läser inte). Kanske var det därför vi hade svårt att ta till oss resten.

Marian Bantjes – För oförberedd och tråkigt urval av arbeten.

Jessica Helfand & William Drenttel – Om design och samhällsansvar. Men vi blev inte klokare.

Chip Kidd – Designföreläsning som stand up comedy. Hysteriskt kul.

Kyle Cooper – PANG BOOM SMASH. Maffiga explosionsorgier. (A: Cool! S: Gäsp.)

Joost Grootens – Systematik som arbetsmetod. Vackert. Speciellt boken om Israel–Palestina konflikten.

Isidro Ferrer – Charmig och mycket spansk illustratör/scenograf/designer/pantomimartist (!).

Angus Hyland & Marion Deuchars – Om varför man ska arbeta med människor som bor på gångavstånd och som man tycker om.

Jan Wilker – Nej killar. Sluta. (Som i lägg ner verksamheten.)

Paula Scher boken på Arlanda

På väg hit!