Hall of Femmes intervjuar: Maina Arvas

Du har varit redaktör för tre Hall of Femmes-böcker, om Carin Goldberg, Paula Scher och Tomoko Miho. Vad har varit mest givande med arbetet?

Förutom lusten i att få lära mig om de här intressanta personerna så är det laddningen i projektet i sig. En emotionell bergochdalbana som kommer med perspektivet: den kvinnohistoriska ambitionen inom feminismen är ju både nedslående och euforisk. Hall of Femmes är ett nyktert kartläggande projekt, ett ledset och argt projekt, och ett kärleksfullt, positivt projekt – det personliga och känslomässiga tror jag att alla inblandade i varje bok har känt.

Har arbetet med de olika böckerna skiljt sig åt?

Det är tre helt olika designers – med egna sätt att arbeta, olika områden och speciella personligheter. En påtaglig skillnad är det sorgliga i att Tomoko Miho gick bort strax innan vi påbörjade boken om henne. Utöver att jag inte kunde följa upp det ursprungliga mötet med ytterligare intervjufrågor, som med Goldberg och Scher, så gav det en speciell känsla åt arbetssituationen. Andaktsfull, nervös, vemodig kanske? Det var skönt att veta att hon själv verkligen ville att boken skulle göras. Och att ha den ovärderliga kontakten med hennes nära vän Eric Breitbart, som har samredaktörat boken med mig.

Tycker du att de privata och de yrkesmässiga delarna i intervjuerna är lika intressanta?

Jag ser dem nog inte som separata delar. För mig är just det en viktig poäng med projektet. Hall of Femmes är en serie möten mellan yrkeskvinnor i designvärlden: samtal som uppstår när två yngre kvinnor och ett antal erfarna, framgångsrika kvinnor möts. För att bli djupt och analyserande gör ett sådant samtal kopplingar mellan det privata och det politiska, helt enkelt.

Har du lärt dig något nytt om design i och med böckerna?

Jag hoppas att jag har fått en djupare förståelse för strömningar och politik inom designhistorien. Om jag ska ta några exempel är det Tomoko Mihos personifiering av modernismen, Paula Schers sociala aspekt på design, och pedagogen och loppmarknadssamlarsjälen Carin Goldbergs idéer om estetik och inspiration.

Tomokååååh Mihos bilder

Trots att bilderna är suddiga går det inte att ta miste på entusiasmen i våra aaah- och åååå-ande ansikten. Vad är det vi tittar på? Jo, det nya bildmaterialet som vår USA-redaktör Eric tagit med sig till Stockholm. Där finns en bild på Tomoko som barn framför ett Kaliforniskt blomsterfält där hennes familj odlade blommorna som såldes i familjens butik, här finns bilder på en ung Tomoko som åker genom Europa i en silver-Porsche, där finns en bild på Tomoko som provar en klänning i Finland tillsammans med Marimekkos grundare Armi Ratia, här finns en bild på en äldre Tomoko som kritiskt inspekterar sitt skyltsystem på Penn Station i New York. Det känns som att vi sitter med en guldskatt framför oss, även om det som nu återstår är det plågsamma arbetet att välja bort.

Redaktören har ordet

Maina Arvas, redaktör för Tomoko Miho-boken, lägger sin hand på bokens struktur. Åh, vi blir alldeles knäsvaga av tydliga direktiv i listform.

Tomoko Miho till bordet

The Dinner Party – Middagsbjudningen är en performance på Dansens Hus i Stockholm som utgår från Judy Chicagos konstverk. Upplägget är att varje gäst (bara kvinnor är inbjudna) tar med sig en fiktiv gäst. När vi själva var inbjudna valde vi att ta med oss Cipe Pineles, den första kvinna att väljas in i Art Directors Club Hall of Fame år 1975. Förra helgen hade middagsbjudningen fina gäster då vår redaktör Maina Arvas valde att ta med sig Tomoko Miho. Läs mer om bjudningen här.

Nu i produktion: boken om Paula Scher

Här sitter vår redaktör Maina Arvas och gör en kompletterande intervju med superstjärnan Paula Scher. Efter trekvart kommer hon ut med förhöjd puls och beskriver Paula som 50 % varm, 50% barsk, och tillägger: ”Det här är en person jag inte skulle vilja få en utskällning av.” Eftersom vi träffat damen vid ett par tillfällen förstår vi precis vad hon menar och håller med om allt.

Till bildmaterialet efterlyser vi Manhattan Records skivor och gärna en fin singel att fota av. Den grafiska profilen gjorde Paula Scher 1984, inspirerad av Piet Mondrians Boogie-Woogie målningar. Maila oss om ni har något.

Kvinnors former i fokus 2.

Låt oss presentera Maina Arvas. Vår intelligenta och extremt tålmodiga (vi lär oss) redaktör för Carin Goldbergs bok. Till vardags frilansande kulturjournalist och teaterkritiker med uppdrag för bland annat DN, City, Nöjesguiden och Nummer. Design är inte hennes expertområde (hon lär sig) men hon gillar intelligenta böcker och snygga kvinnor. Och tvärtom.