onsdag 30 september 2009

Mer Paula Scher

Paula Scher föreläser i New York på måndag, för dig som är där.

måndag 28 september 2009

Men finns du så finns du


När vi aktivt började leta efter de kvinnliga formgivare vi inte visste fanns konstaterade vi snabbt att det inte var lätt. Inte mycket fanns att hitta på internet. Istället sökte vi oss till biblioteken. Men inte heller där fick vi napp, alla designböcker var skrivna av och om män. Vi slog i historieböcker som Meggs' History of Graphic Design, men där fanns sorgligt få kvinnonamn även när vi bläddrat oss fram till vår egen tid. När vi kommit fram till kapitlet postmodernismen nånstans konstaterade vi förvånat att dom inte hade med Peter Saville. Då finns det lite rättvisa här i världen. Det misstaget har åtgärdats i den senaste upplagan, vilket Peter Saville själv konstaterar i sitt förord till Barney Bubbles boken "Reasons to be cheerful".
Vi hoppas att detsamma kommer att gälla Ruth Ansel, Mary Shanahan och Janet Froelich vid nästa upplagas revidering.

För att återgå till vårt detektivarbete har vi gått tillväga så att vi har letat upp årsböcker från olika designtävlingar från 50- 60 och 70-talet och strukit under alla kvinnonamn vi kunnat hitta. Vi har också frågat människor om tips på namn, tack till alla er ännu en gång. Vi har dammsugit efter guld och för varje träff vi fått har det varit lättare att gå vidare.

Nu ett tips – gör som Paula Scher. Hon tog saken i egna händer och gav ut en bok om sig själv. Den heter Make it Bigger. Undrar varför. Läs den. I den boken kan man följa hela hennes karriär, man kan se bilder på allt hon gjort, man kan läsa hennes tankar om design. Efter det kan man titta på hennes föreläsningar, söker man på hennes namn får man träffar och hon är för alltid inskriven i designhistorien. Hennes bok står nu prydligt i hyllan tillsammans med Rand, Müller-Brockman, Tibor.... åh men nej, den får inte plats! Först måste vi rensa ut bland alla böcker som Stefan Sagmeister har gett ut om sig själv.

söndag 27 september 2009

Finns du inte så finns du inte

Ruth Ansel kompletterar våra bildtexter till publikationen och skriver några rader om Katerina Denzinger, den begåvade illustratören som medverkat i nästan varenda nummer av Harper's Bazaar mellan 1963-1971. Ruth minns inte exakt vilket årtal Denzinger kom till USA från Tyskland. "Det finns inga bakgrundsfakta att hitta om henne på internet. Det gör mig väldigt ledsen..." skriver Ruth.
Det vi tänker men inte vågar säga är att det i högsta grad även gäller henne själv och många andra vi skrivit om här på bloggen.

fredag 25 september 2009

Om killar vore typsnitt del 4. Copperplate Gothic Gold.


Du är svulstig, självgod och tar precis lite för mycket plats för att vara charmig. Man tycker du är för överdriven, men man kan ändå inte låta bli att gilla dig, för det finns något i dina stora gester som gör att man bara måste stanna kvar och titta. Och fastän så pinsam är du väldigt populär. Där man minst anar dyker du upp, och du ber inte direkt om ursäkt för det.

På konferens


Vi har spenderat två dagar i Malmö, guldaffärernas, pariserhjulets och falafflarnas förlovade stad. Men av det hann vi inte se mycket för vi var med på ett seminarium om utställningsdesign, anordnad av Expeditionen för arkitektur och grafisk form. Med på denna inspirerande tvådagarsresa var bland andra Emily King och Frith Kerr. Och bland flera bra föreläsningar en särskilt inspirerande av Francesca Ferguson (bilden). Den ska vi tänka på när vi behöver uppåttjack.

Lartigue–Avedon–Feitler



Fotografen Henri Lartigues (1894–1986) vackra fotodagbok med bilder av mestadels familj och vänner. Lartigue började föra dagbok redan som liten pojke men hann bli nästan 70 innan han nådde det världsrykte han har idag. År 1975 hade han sin första retrospektiva utställning och de resterande tio åren av sitt liv var han överöst med modeuppdrag.
Urvalet är gjort av Richard Avedon och boken är formgiven av Bea Feitler. Här visas första och andra upplagan. År 1970 resp. 1978.

tisdag 22 september 2009

Nybloggat

Skrivet av Annina Rabe på Sidbloggen.

måndag 21 september 2009

Två flugor i en smäll


Det här är en ny bok om Richard Avedon. Boken är formgiven av Yolanda Cuomo och omslaget är Ruth Ansels och Bea Feitlers berömda omslag för aprilnumret av Bazaar 1965.

Guldgruvan


Vårt kontor är en guldgruva. Här sitter vi med åtta timslånga intervjuer med några av världens bästa formgivare. Det enda som återstår för oss är att formge de åtta böckerna, för att sen samla dem i boxen Hall of Femmes. Och att hitta förlaget som inte tycker att dom redan gett ut för många böcker om världens mest kända okända kvinnliga art directors. Den som har ett tips på ett sådant bokförlag får gärna höra av sig.

söndag 20 september 2009

Ålderdomen

Såhär föreställer vi oss den. Man står där rätt stiligt klädd, omgiven av en grupp yngre män som känner en jävla respekt medan man levererar sanningar om livet med alltmer bruten stämma.

Mer Bassman: Junior Bazaar





Här ser ni några exempel på Lillan Bassman – art directorn. Ser det OK ut? Hade vi varit tonåringar på 40-talet hade vi köpt varenda nummer. Numera är dom väldigt dyra.
Den fina matematiska uppställningen längst ner är en lek vi brukar leka på kontoret. 1 kvinna + 1 kvinna = minst 1 kvinna för mycket som någon sa till oss en gång.

lördag 19 september 2009

Romantiskt inlägg


Alla ni cyniker, ta en titt på den här sköna strandbilden och väck romantikern begravd djupt där inne till liv. Lillian Bassman träffade sin blivande make Paul Himmel när han plaskade runt i vattnet på Coney Island, då var hon sex år och han nio. De flyttade ihop när hon var femton och gifte sig när hon var tjugofem.

Paul Himmel var fotograf liksom sin fru, men sadlade om när han var 57 år och började plugga till socialarbetare. Resterande delen av sitt liv jobbade han inom psykiatrin. Paret levde tillsammans till hans död i februari i år. Då hade dom varit ihop i 77 år. "He never bored me" summerar ms Bassman.

fredag 18 september 2009

Om killar vore typsnitt del 3. Gill.


Hej popkille! Du har fyllt minst 37 men kommer aldrig sluta gå ut. Du är på väg att bli Bryan Ferry. Du är 80-tal och 90-tal och 1800-tal på en och samma gång. Du är W.B. Yeats. Du är little Britain all night long. Du är den vi alltid har varit ihop med. Det finns bara ett av dina många ansikten vi inte gillar och det är det allra tjockaste. Makes sense, för allvarligt talat, har ni nånsin träffat en popkille som inte är smal?

Låt oss presentera: Lillian Bassman







Lillian Bassman är ytterligare en gigant vars namn borde vara mer känt. Hon är mest känd som fotograf men arbetade på 40-talet främst som art director. Upplärd av Alexey Brodovich jobbade de tillsammans på Junior Bazaar, en spin-off till Harper's Bazaar som var riktad till tonårstjejer.

Efter att vännen Richard Avedon lånat ut både sin fotostudio och assistent till henne när han åkte på en semesterresa, dedikerade sig Lillian Bassman helt och hållet till fotografi och blev en av Harper's Bazaars mest anlitade fotografer under en tjugoårsperiod. Hennes estetik är elegant och glamorös liksom Avedons och Irving Penns, men mer abstrakt och moody. (Eller arty som vi säger idag.) I slutet av 60-talet tröttnade Lillian Bassman på modevärlden och bestämde sig för att sluta fotografera. Hon stängde sin studio och drog sig tillbaka för att måla.

Många år senare råkade en av hennes väninnor hitta en kasse med tjugo år gamla negativ vilket ledde till att Lillian Bassman återupptäcktes. Idag är hon 92 år gammal och går varje dag till sin studio för att arbeta. Bassman sägs vara förtjust i photoshop och hon retuscherar sina gamla bilder och trollar bort det hon tycker känns daterat. Vi kan alltså inte vara säkra på att fotona ovan såg ut just såhär när dom publicerades för första gången.

KMR Arts i Washington har precis haft en utställning med henne. För oss som missade den, ska som tur var en bok komma ut nu i höst.
Läs en bra artikel här under tiden ni väntar.


tisdag 15 september 2009

Dagens lunchkille onsdag


Ni är många därute som tror att vi bara bryr oss om äldre kvinnor. Men ingenting kunde vara mer fel. Vi bryr oss om om dom äldre männen också, väldigt mycket. När vi träffar Leif Thollander, 78, står tiden stilla ett tag och vi kommer tillbaka till kontoret som upplysta människor. Om vi kommer tillbaka till kontoret överhuvudtaget vill säga, helst stannar vi hos Leif hela dagen och pratar typografi och tittar i böcker. Leif är typograf och vår vän och mentor. Han lär oss att vässa ögonen och tänka moderna tankar.
Ibland när vi visar saker vi gjort för Leif säger han artigt: "Jaa-a, här har vi lite att ta itu med...". Han är ofta ungdomligare än vi, "släpp loss lite" kan han säga. Leif anser att han har en plikt att tradera sin kunskap till yngre generationer. En inställning som vi är de första att jubla över. Hans generositet är gränslös. Det här inlägget kan spåra ur när som helst nu, vi tycker så mycket om Leif. Bäst att sätta punkt.

Om killar vore typsnitt del 2. Plantin.


Du är en sann vän i vars sällskap vi trivs. Du tycker om mat och goda viner vilket gjort dig lite rund och allmänt behaglig. Du är både enkel och av första klass, har auktoritet utan att vara högdragen. Mr Plantin, vi gillar dig. Du kändes rätt förra hösten, du känns rätt den här hösten också och förmodligen nästa också. Precis som man inte tröttnar på det goda i livet, tröttnar man inte på dig, Plantin.

måndag 14 september 2009

Dagens lunchkillar



Ja ni läste rätt, två stycken! Jan Gradvall (överst) har tidningsvärlden som sitt arbetsfält, Anders Wester (under) kom världsvant med en Herald Tribune under armen. Vi åt räkmackor alla fyra och pratade om Hall of Femmes (vi har lagt ned alla andra samtalsämnen). Typisk trevlig lunch i Down Town Stockholm, men dagens lunchkillar är allt annat än typiska.

fredag 11 september 2009

Ibland tänker vi på Yolanda


"We work sooo hard, on Tuesday it feels like it's Friday."
Yolanda Cuomo

Intervju med Paula Scher

Paula Scher har vi skrivit om tidigare. Du som inte var på Kolla!- prisutdelningen där vår intervju med henne visades kan se den här.
De här intervjuerna är gjorda av Nicolas Heller som är filmare och son till världens kanske mest produktiva designskribent. Scher talar om New York och hur hon tror att staden har påverkat hennes design. Och när vi nu ändå talar om New York, den som åker dit i november får inte missa hennes föreläsning på D&AD. Och när vi nu ändå talar om att höra henne föreläsa, kan inte någon bjuda hit henne?


torsdag 10 september 2009

Vi blir fler och fler, här är Emi Gunér!


Skribent och copywriter Emi Gunér är vårt senaste tillskott. Hon har översatt och korrekturläst vår publikation som kommer kommer att släppas den 22:a oktober. Det behövs, som vi tidigare nämnt är vår engelska inget man håller i när det stormar (to-hold-on-to-when-it-storms). Emi, översätt det här: Kära Emi, vi tycker att du är witty och charming och ser dig som bloggarnas okrönta drottning. Vi läste alltid din Letters to Marc Jacobs-blogg och Letters From the end consumer och nu har du visst ännu fler bloggar. Eftersom vi är två personer men knappt hinner sköta en enda blogg är vi väldigt imponerade.

onsdag 9 september 2009

Om vikten av att tänka långsiktigt

Vi var hos en fotograf häromdagen och började prata om Hall of Femmes och varför vi intresserar oss så mycket för våra äldre kollegor. Han sa att det förvånade honom hur kortsiktigt många verkar tänka. "Den här branschen kryllar av arroganta människor som på riktigt inte verkar förstå att det dom gör bygger vidare på det andra har gjort. Jag har sett den sortens självöverskattning fler gånger än jag kan minnas. Efter fem år är dom borta."

När den brittiska succeförfattaren Zadie Smith släppte sin roman On Beauty (stiligt omslag) fick hon ofta frågan om varför hon valt att skriva en lång roman om en 55-årig kvinna som efter ett långt äktenskap blir lämnad för en ung student. "Hur kommer det sig att du valt att skriva en sån här bok? Du är ju ung och nygift!" Zadie Smith svarade buttert "Jag förbereder mig".

fredag 4 september 2009

Gud har talat

Från Harper's Bazaar september 1966.
Art directors Ruth Ansel och Bea Feitler. Foto av Bill Silano

Brev till Apple


Kära Steve,
låt oss börja med att säga att vi är stora beundrare av er och precis allting ni gör! Vi använder era produkter dagligen både i arbetet och på fritiden. Er marknadsföring för Apple måste tillsammans med Marc Jacobs Juergen Teller annonser och Cliniques kampanjer vara en av tidernas snyggaste och mest konsekvent genomförda.
Det är bara en liten detalj som vi undrar om det går att förbättra inför nästa produktutveckling. Vi är kvinnor med ganska långa och vassa naglar vilket (efter förvånansvärt kort tid) skapar hål i era tangentbord. Efter att vi med intresse konstaterat att de mest använda tangenterna verkar vara A, S, R, T, N och L vilket förmodligen beror på att vi ofta skriver ord som Ansel, snart, art och trans känner vi nu att det det här ger ett ganska sjabbigt intryck som vi inte tycker passar vare sig er eller oss. Skulle detta problem gå att åtgärda?

Vänliga hälsningar
Angela & Samira

PS. Är det möjligt att få någon form av ekonomisk kompensation?

onsdag 2 september 2009

Om killar vore typsnitt del 1. Gotham.


Gotham är killen du träffar på en fest. Han är välklädd, precis lagom modern och lagom retro. Han har en snygg kofta på sig. Du undrar hur det kommer sig att du aldrig träffat honom förut? Han har ett så belevat sätt, han är urban och har sympatiska åsikter. Han känns så rätt. Nästa fest du går på dyker han upp igen, "Aha, där är den där trevliga killen", tänker du, "honom ska jag prata med", men du kommer inte fram för det är så många som upptäckt hur trevlig han är. Han har samma kofta som på förra festen. Du går på många fester det året. Gotham dyker upp på alla. Alltid i kofta. Alltid artig, men du får liksom ingen kontakt, och du upptäcker att han säger precis samma saker varenda gång. Men han är ju så trevlig.

tisdag 1 september 2009

Vi har också gjort skor


Sko-j


Hon har gjort den här också, åt Harper Levine.

Katerina Denzinger



När vi bläddrat igenom alla våra Harper's Bazaar har vi gjort en oss ny bekantskap, Katerina Denzinger. Hon har med sina snygga illustrationer i nästan varje nummer mellan 1963–1971. Överst ett utvikbart omslag från septembernumret 1965. Under ett fotocollage tillsammans med Richard Avedon från samma år.