fredag 28 maj 2010

Front

Grattis Front!

Olika utställningar – olika män



Historiska museet, 27 maj 2010.

Det vi älskar mest med vårt jobb är att det är så omväxlande!

Arne gör tummen upp för Hjärta Smärta!

torsdag 27 maj 2010

Om killar vore typsnitt. Del 6


Käre Cooper Black. Du är en svängig filur som aldrig vill växa upp. Du gillar livets goda och det är väl inget fel med det? Din absoluta prime time var tidigt 70-tal och det syns på dig. Det finns många som vill att du ska försvinna helt och andra som tycker att du är en rolig prick!

Vid första anblicken skulle man inte gissa att du ofta dyker upp på konstutställningar och dylikt. Men du står faktiskt bakom en av de kärnfullaste konstrecensioner vi någonsin hört när du på invigningen av Moderna Museet fick frågan vad du tyckte om det nya museet och konsten. Du såg dig om i rummet där en performance av konstnären Vanessa Beecroft pågick och sa: So far, so good!

Kungen och Vi


Igår var det körigt för kungen och oss! Först var vi på invigningen av utställningen Att visa det man inte kan se på Norrköping Visualiseringscenter där vi gjort både utställningsgrafiken och det nyöppnade centrets skyltsystem.
Därefter var det invigning på utställningen Sveriges Historia på Historiska museet. Båda utställningarna ska stå under fem års tid vilket också vår tredje utställning Flyglabbet ska göra. Den sista utställningen kommer att öppna för allmänheten 12 juni på Flygvapenmuseum i Linköping.

Killar med pianofingrar – Explicit version

Mellan 0.25 och 0.40 är det en väldigt fin inzoom. Fredagsmys.

tisdag 25 maj 2010

Killar med pianofingrar


Det här klippet har visats 7 miljoner gånger. 6 miljoner av gångerna har vi kollat på det. Den här killen besitter alla egenskaper vi uppskattar hos en... eh man. Han är musikalisk, begåvad, har snygg tröja och sjunger desperat i falsett.

lördag 15 maj 2010

Om killar vore typsnitt del 5: Gotham Narrow


Din storebror har varit ute i svängen ett tag nu. Han har blivit riktigt framgångsrik, erövrat världen och gjort karriär. Han gör inga ansträngningar för att dölja sin självgodhet numera utan vet att han sitter säkert i båten. Men... är han inte lite för stabbig och bredbent egentligen? Vi tycker att det finns sammanhang där han inte anstränger sig det minsta för att passa in, och saker han inte tänker göra för dig.

Det är då du kliver in på spelplanen, lillebror. Du var den struliga brorsan som det aldrig skulle gå lika bra för som din lyckade storebror. Men i vårt tycke är du är både smartare och snyggare. Du snackar inte med alla till höger och vänster men du gör ditt jobb bättre. Du är fortfarande lite för ung och knixig för att vi ska vilja hänga runt med dig i alla möjliga sammanhang. Men när du fått lite mer tid ute i världen och ordnat upp några småsaker – utan att bli präkig som din bror – då står vi där med öppna armar och säger välkommen till oss, Gotham Narrow!

onsdag 12 maj 2010

Stor utställning – pytteliten bok


Irma Boom ska ha en stor retrospektiv utställning på Universitetet i Amsterdam. Utställningen öppnar i början av juni och pågår till början av oktober. Till den stora stora utställningen ska Irma göra en liten, liten katalog. Ni som har holländska som modersmål läser mer här. Ni andra kan titta på den fina bilden.

tisdag 11 maj 2010

Framtiden börjar nu

Paula Scher är en av de mest kända formgivarna i världen. Men det räcker inte. Under vår intervju berättar hon att första gången det är möte med en ny kund och hon kommer in i rummet så reagerar kunden med besvikelse. Vi ifrågasätter om det verkligen är sant, hur kan hon veta att det är så? ”Sånt där känner man direkt” säger Paula oberört ”de har sökt sig till en byrå bestående av män och så får dom kvinnan. Kvinnorna reagerar likadant.”

Läs igenom det här en gång till så att ni verkligen förstår innebörden. Bryt sedan ihop fullständigt. Lägg sedan det här bakom er och tänk nytt. You either respond to it or you don't.

måndag 10 maj 2010

Hjärta Smärta i Creative Review – igen.







Creative Review har publicerat ett utdrag ur boken i sitt majnummer. Det är ett sju sidor långt reportage, det största i tidningen. Trots det tycker Anders Wester att de borde gett oss större utrymme och skrivit mer om vårt projekt. Vi älskar Anders!

söndag 9 maj 2010

Romantik och Nederlag


På kvällen möter vi upp Paula i den fläskfärgade baren igen. Det är hon och en mindre grupp av de utländska föreläsarna som samlats för en drink. Den positiva känslan från tidigare på dagen försvinner omedelbart när vi hamnar i invanda sociala mönster. Vi smiter in tyst och sätter oss vid ett bord lite längre bort för att inte störa eller tränga oss på. De unga männen gör dundrande entré, hälsar glatt på alla och talar om vad de heter och vad de gör. De är charmiga och självsäkra. Vi är stela och beter oss som idioter. När en av killarna lämnar Paulas bord tar vi snabbt chansen och hon hälsar genom att krama och kyssa oss (hon kysste inte någon av männen, hon kysste bara oss). Paula dricker rödvin, vi dricker GT och männen vid bordet dricker vitt vin eller öl. Paula ber att få låna en penna och skriver upp kvinnor som hon tycker borde ingå i Hall of Femmes på en servett. Den servetten är numera värd en miljon. När vi tittar på Paula i baren undrar vi om det är vår egen framtid vi ser. Mittemot henne sitter en man som är femton år yngre än Paula själv, han suckar och säger att hon har fel i vad hon just sagt sen talar han om hur saker egentligen ligger till. Vid bordet sitter också en 35 år yngre man som håller med den första mannen om att hon har fel, men som känner respekt. Bredvid sitter en 30 år yngre kvinna knäpptyst och håller hårt i en servett som om det vore en livboj.

lördag 8 maj 2010

Med Paula Scher i Oslo


För några månader sedan fick vi av en slump höra att Paula Scher ska ha en föreläsning i Oslo, nästan i våra kvarter alltså. Efter att ha jagat hennes assistent i veckor och lämnat över 10 meddelanden på svararen kommer vi på att om vi cc:ar hela Pentagram och oskyldigt undrar om vi kanske har fått fel mailadress till assistenten så svarar hon inom två minuter. Ja – Paula vill gärna att vi gör en Hall of Femmes-bok om henne. Ja – Paula ställer upp på en intervju i samband med Oslobesöket. Sen blir det vulkanaska över hela Skandinavien och vi vet inte om resan kan bli av överhuvudtaget. Sen sätter vardagsstressen in med en massa jobb som ska fixas och vi undrar om vi verkligen har tid att åka iväg i två dagar? Det där sista känns korkat nu i efterhand.

Vi stämmer träff med Paula på hennes hotell i den stängda baren som kanske ser bättre ut på kvällen men i dagsljus avslöjar en teddyinredning i olika fläsknyanser. Glasdörrarna till toaletterna (med fyrkantiga toalettsitsar) pryds av närbilder av ståndare och pistiller som vi efter en stunds analyserande med pannorna i djupa veck förstår ska leda tankarna till erigerade penisar respektive vaginor. Och här, i detta tempel för subtil bildsymbolik, ska vi ha möte med en designdrottning.

Paula kommer ner i baren och slår sig ner. Det känns mer avspänt än första gången vi sågs. Vi är alla tre på nån sorts semi-semester och vi vet bättre vad vi vill ha ut av intervjun. Paula berättar om sin bakgrund. Hon är uppväxt i en villaförort med en pappa som var kartritare, en mamma som var lärare och en storebror. Ramarna för hur man skulle se ut och uppföra sig var snäva och hon kände sig redan som liten kvävd av förortsidealen och kritiserad för hur hon själv var. Hon svarade genom att revoltera och säger att det räddade livet på henne att fly därifrån för att börja på konstskola.

Vi frågar Paula om pengar, ett känsligt ämne som vi berör i Ruth Ansels bok, och där Ruth berättar att hon och hennes kollega Bea Feitlers lön tillsammans var lägre än vad en manlig art director hade fått. Paula skrattar högt när vi berättar att Janet Froelich sagt till oss att det är mer troligt att höra kvinnor prata med varandra om sina sexliv än om vad dom tjänar. Jag har inga problem alls att prata om pengar, säger Paula. Men under en period i sitt liv brukade hon stå framför spegeln och öva sig på att med ett avspänt tonfall säga ”Jag vill ha hundra tusen. Jag vill ha hundra tusen...”. Det tycker vi är roligt. Själva brukar vi repetera högt inför jobbiga telefonsamtal. Hon säger att det var först när hon blev invald som delägare i Pentagram som hon började få stora uppdrag och tjäna mer ”I was alone and a woman in the business, so I joined the company of men”.

Hon berättar en anekdot om en kund som bad henne jobba för ett väldigt lågt arvode eftersom jobbet var så litet och kunde hållas enkelt. ”Inga jobb är små och enkla. Du kommer vilja göra en massa ändringar och så kommer jag behöva jobba massor ändå” sa Paula. Kunden insisterade på att det skulle vara ett mycket enkelt jobb. Då erbjöd Paula honom att hon skulle göra jobbet gratis men att han var tvungen att betala 5000 kr för varje ändring han gjorde, hur liten den ändringen än var. Kunden accepterade inte erbjudandet.

Intervjun avslutas i ofrivillig komik när vi ska prata om bildmaterialet till boken. Till Ruths bok fanns inte mycket digitalt och därför har vi lagt ner månader på att få fram material. Vi hoppas att det ska gå lättare den här gången. Vi ger henne Ruths bok (Intelligent gjord, säger Paula, bättre gjord än många stora böcker) och visar på de collageartade uppslagen med privata bilder. Vi vill gärna ha några privata bilder från Paula också men känner oss inte bekväma att fråga det rakt ut, hon kanske kan uppleva det som påträngande. (Har du någon bild på när du solar top-less? Har du problem med spriten!? Har du bedragit din man? Berätta! Berätta mer!). Istället pekar vi på bilden av Ruths vardagsrum och säger med neutral jobbröst: Du kanske har en bild på din arbetsplats som vi kan ha med? Eller en bild på några av dina tidigare kontor? Paula ser förrvirrad ut och säger att det finns bilder av Pentagram men att hon inte tror hon har några från sina tidigare kontor. Vi pekar på uppslaget där en ung Ruth kysser en man passionerat och fortsätter lika tonlöst: Kanske har du en bild på någon tidigare samarbetspartner eller kollega? Paula hajar vinken och säger att visst, hon ska se vad hon kan hitta. Hon tror också att hon har kvar ett brev som Tibor Kalman skickat till henne till invigningen av hennes första designstudio (Koppel & Scher) med lyckönskningen ”Congratulations! I hate your guts.”

Efteråt går vi och möter vår vän Sofia som just flyttat tillbaka till Oslo med sin pojkvän. Dom ser mycket nykära ut. Det gör vi med.

Bokrelease Lilla Baren














Våren är här och då vill man bara kolla på tjejer!


Till exempel signora Paola Antonelli.

fredag 7 maj 2010

Mer Grossman


Citat ur katalogen formgiven av Henrik Nygren.