På kvällen möter vi upp Paula i den fläskfärgade baren igen. Det är hon och en mindre grupp av de utländska föreläsarna som samlats för en drink. Den positiva känslan från tidigare på dagen försvinner omedelbart när vi hamnar i invanda sociala mönster. Vi smiter in tyst och sätter oss vid ett bord lite längre bort för att inte störa eller tränga oss på. De unga männen gör dundrande entré, hälsar glatt på alla och talar om vad de heter och vad de gör. De är charmiga och självsäkra. Vi är stela och beter oss som idioter. När en av killarna lämnar Paulas bord tar vi snabbt chansen och hon hälsar genom att krama och kyssa oss (hon kysste inte någon av männen, hon kysste bara oss). Paula dricker rödvin, vi dricker GT och männen vid bordet dricker vitt vin eller öl. Paula ber att få låna en penna och skriver upp kvinnor som hon tycker borde ingå i Hall of Femmes på en servett. Den servetten är numera värd en miljon. När vi tittar på Paula i baren undrar vi om det är vår egen framtid vi ser. Mittemot henne sitter en man som är femton år yngre än Paula själv, han suckar och säger att hon har fel i vad hon just sagt sen talar han om hur saker egentligen ligger till. Vid bordet sitter också en 35 år yngre man som håller med den första mannen om att hon har fel, men som känner respekt. Bredvid sitter en 30 år yngre kvinna knäpptyst och håller hårt i en servett som om det vore en livboj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar