Tjejerna och killarna

Vår vän Leif Thollander har formgett den här snygga bokserien för Elisabeth Grates förlag.

Det här är Leifs tjejer...

Och det här är Leifs killar...

Leif tycker att tjejerna är sötare än killarna och Leif har alltid rätt.

Ett par med väldigt olika inställning till livet

Ur samma bok.

Radio-, TV- och boktips i jul

Lyssna på senaste Stil som handlar om den seglivade myten att feminister är fula, humorbefriade och klädda i säck och aska. Eller om du bara vill ägna dig åt mode rätt och slätt, titta på The September Issue.

Vårat bästa stiltips inför 2012 är iallafall 40-tals klänning kombinerat med kängor och korviga kortstrumpor. Bilder ur den fantastiskt fina boken med upphittade studioporträtt av Mike Disfarmer, utgiven på Steidl.

Ursäkta tidigare inlägg

Det har vi ju redan haft en gång redan! Den av oss som ÄLSKAR penishumor kunde inte hejda sig från att göra ett inlägg. Den av oss med OSVIKLIGT penisminne påpekade att den här har vi redan ju visat er en gång!

Ibland blir det inte så bra som man tänkt sig

Tidningen Parents.

Lycka är...

Att få julkort från Massimo Vignelli och Ruth Ansel.

”Sluta prata jobb!”

Paret Vignelli berättar att deras barn blev tokiga på att deras workaholic föräldrar alltid pratade jobb när dom var små. De svarade: ”Vi pratar inte jobb. Vi pratar bara om sånt som intresserar oss. Om något intresserar er kan vi prata om det också.”

Smycken, silverföremål, porslin och möbler. Design: Lella Vignelli.

Lella och Massimo Vignelli

Under jullovet hoppas vi bli färdiga med vår bok om Lella Vignelli, där vi intervjuar vi både henne och Massimo om deras gemensamma liv och yrkesliv. Här finns massor att berätta, men just nu ville vi bara få en chans att visa två bilder på våra snyggingar.

Marina Willer

Här ett urdrag från en inspirerande föreläsning med vår nya favorit Marina Willer, creative director på londonbyrån Wolff Olins. Köp loss föreläsningen i sin helhet här, kostar mindre än två påsar chips.

Postmodernism i London

i-D magazine, av Terry Jones.

Om du är i London, gå och se Postmodernism på V&A, en utställning vars påverkan säkert kommer att ge utslag framöver. Där kan du bl.a se verk av Paula Scher och April Greiman och om du liksom vi är intresserad av utställningsdesign, kan man läsa om arbetet bakom här.

Hand och hand av Susan

Otroligt fina skisser av Susan Kare, kvinnan bakom Apple första ikoner. Fler bilder här.

Smart, Michael!

Mary Shanahan, 1980. Foto: David Michael Kennedy

År 1980 bestämde sig fotografen David Michael Kennedy för att byta inriktning i sin karriär, han ville få in en fot i musikbranschen och börja fota skivomslag. Att gå runt och visa sin portfolio för olika skivbolag trodde han inte skulle generera några jobb, så istället kontaktade han tidningarna Art Direction och Communication Arts och sålde in en fotoserie med namnet ”The Most Important Art Directors in the Music Industry Today”. De nappade på idén och Michael kontaktade alla art directors han nånsin velat arbeta för. Alla tackade naturligtvis ja, smickrade över att bli porträtterade som sin tids viktigaste art directors. Inom några veckor rullade musikjobben in till David Michael Kennedy.

Paula Scher, 1980. Foto: David Michael Kennedy

Henrietta Condak, 1980. Foto: David Michael Kennedy

Design 360°

Hjärta Smärta är med i Design 360°s temanummer om Danmark och Sverige. På omslaget kan ni se att dom kapat våra huvuden men att desto mer fokus ligger på vårt vänstra ben respektive arm. Andra medverkande är bl.a Stockholm Design Lab, Byggstudio, Bigert & Bergström, Museum Studio och All the way to Paris.

I fell for you

Här kommer något för den där särskilda platsen i våra romantiska hjärtan, den som är reserverad för ”äldre-kvinnor-ser-sitt-livsverk-tolkat-av-yngre-kvinnor/yngre-kvinnor-hyllar-en-äldre-kvinnlig-idol”.

Krisboken

Pilgrimage heter boken som blev till när Annie Leibovitz försökte rädda sig efter den mardrömsperiod som höll på att knäcka henne för några år sedan, och där både hennes ekonomi och hela livsverk stod på spel. Hon tog med sin kamera och sin familj och begav sig ut på pilgrimsresa till platser hon länge drömt om att besöka, och vandrade i spåren av bland andra Virginia Woolf, Henri David Thoreau, Julia Margret Cameron och Emily Dickinson. Trots att boken inte innehåller bilder på människor så har hon ändå lyckats skapa en serie porträtt.

Störst intryck gjorde Georgia O'Keeffes spartanska hem i New Mexico där konstnären levde ensam och arbetade i många år, ett hem som bevarats mer eller mindre intakt.

Pastellkritor och bevarat skelett av en skallerorm från Georgia O'Keeffes hem i New Mexico. Foto: Annie Leibovitz.

Hemma hos män vi gillar

Vi har haft för få hemma hos-reportage på bloggen. Men nu ändrar vi på det och hälsar på hos fyra män vi gillar: Stefano, Mats, Olof och Vince.

50+

New York Magazine, 2011

För ungefär ett år sen skrev vi om Beyonces gamla morsa, dvs om äldre kvinnors alltmer framträdande plats i populärkulturen.

I oktobernumret av New York Magazine handlar det också om gamla mammor. Här talar man om hur medelåldern för barnafödande ökat över hela västvärlden. I Tyskland, Italien och Storbritannien ligger snittåldern för en förstföderska på 30, i USA 25 – en höjning med 4 år sedan 1970. I New York ligger den på 27 år och i Stockholm 31 år. Men antalet mammor i medelåldern har också ökat lavinartat. År 2008 föddes 8000 barn i USA av mammor över 45, en ökning på över 300% sen 1997, av de barnen var 541 födda av mammor över 50 år. Både förändrade attityder och ny teknik ligger bakom de ökade siffrorna.

I vår kommande bok om Janet Froelich tar vi upp argumentet ”kvinnor kan inte ha karriärer eftersom de föder barn.” En förenklad förklaringsmodell vi aldrig trott på, kanske för att vi själva kommer från Sverige där det finns stora möjligheter att kombinera jobb- och familjeliv. Janet berättar att de flesta av hennes vänner har fått barn efter 40 och att det inte påverkat deras yrkesliv, de har haft en karriär i full gång som de absolut inte velat överge. Kanske är det så att kvinnors karriärer peakar senare och att det då finns mer att komma tillbaka till som nybliven mamma?

New Yorks Magazines omslag är naturligtvis en parafras på det berömda Demi Moore-omslaget från 1991, fotograferat av Annie Leibovitz, själv förstagångsförälder vid 51.

Vanity Fair, 1991

Bevis på indoktrinering är:

1. Man ropar ”HALLÅ!” till sitt barn, barnet svarar: ”HALLOFFEMMES!”.

2. ”Min mamma gör design med gamla tanter”. Svar på frågan vad hans föräldrar jobbar med. Denna pojke tror även att grafisk formgivare = en gammal tant. Hold on to that thought, boy.

3.”Den här t-shirten har jag fått av Ruth Ansel, och där borta har vi en affisch av Lillian Bassman.”, världsvana kommentarer vid rundvisning av hemmet.

Vad ska det bli av dom här 00-talisterna? Det lovar gott.

Lina ”Vogue” Thomsgård

Vi har ett internt nyhetsbrev här på kontoret. Vi kallar det ”Dagens Lina” och det handlar om Lina Thomsgård och Rättviseförmedlingen. Ofta är det riktigt stressigt att uppdatera med alla nyheter och framgångar för Rättviseförmedlingen. Att det är rättvisefrågor som står i fokus för så mycket uppmärksamhet gör oss väldigt, väldigt glada. Nu senast stod det så här i nyhetsbrevet: Lina i Vogue Italia! Fantastico!

Ruth Ansel intervjuad av Art Directors Club

Från Hall of Femmes till Hall of Fame

Idag blir Ruth Ansel invald i Art Directors Hall of Fame och det känns som att en cirkel sluts.

Då – för två år sedan visste vi knappt vem Ruth Ansel var mer än till namnet. Vi hade precis skickat en artigt formulerad förfrågan om ett informellt samtal där vi ville prata om villkoren för kvinnor i branschen, då och nu. Att få tag i rätt mailadress var knepigt, och när vi äntligen lyckades var det svar vi fick lika kortfattat som New York-barskt: ”Jag hör av mig när jag kollat upp er. Om det är intressant då.”

Vi väntade med stigande ångest på svarsmailet som var översvallande positivt men dröjde nästan två veckor innan det kom. Mötet med Ruth Ansel ett halvår senare blev livsavgörande och kom att resultera i bokserien Hall of Femmes.

Så ikväll, Ruth, skålar vi i ditt italienska favoritvin och läser för hundrade gången igenom dina brev som för alltid kommer att ge oss gåshud. Vi är djupt stolta över att ha kunnat bidra till att rikta juryns uppmärksamhet mot dig och att du äntligen tillägnas ett pris du borde ha fått för länge sedan.

Grattis!

Artikeluppslag på tidningen Ms:

”Of course, I'm all for equal pay, but...”

Underbar läsning här om Gloria Steinem och de andra kvinnorna på tidningen Ms. Tack för tipset S.

Bizniz as usual

Tidningen Fortune listar i sitt senaste nummer världens 50 mest framgångsrika affärskvinnor i USA och övriga världen. Entrepenörsdelen är uppdelad på olika profiler såsom Oppurtunisten, De sociala entrepenörerna, Miljöentrepenören, The Self Made Woman, Visionären etc. Men det mest intressanta är kanske ändå slutartikeln Will the next Facebook be founded by a woman? Där konstaterar artikelförfattaren att fastän det verkligen inte råder någon brist på kvinnliga företagare så saknas det kvinnor som tänker riktigt, riktigt stort. Många kvinnliga storföretagare har byggt upp ett företag kring sig själva, som Martha Stewart och Oprah, men det är svårt att hitta någon som byggt upp ett företag i gigantisk skala.

Varför finns ingen kvinnlig Mark Zuckerberg trots att sociala nätverk används mer av kvinnor än män? En teori i artikeln är att kvinnor oftare fokuserar på att kunna utöva ett inflytande och män på att klättra uppåt på karriärstegen. Kvinnor skapar företag de kan tänka sig att jobba för, män företag de kan tjäna pengar på.

Boktipset

Äntligen har Kathy Ryans bok om arbetet som fotoredaktör på The New York Times Magazine kommit. Köp den här.

Vår bästa oneliner av Fran Lebowitz

Fråga från publiken: Do you think there's a difference between a female voice and a male voice in literature?

Fran Lebowitz (med basrösten): Even on the phone there's a difference between a female voice and a male voice.

Arbus i Paris

“You see someone in the street and what you notice, essentially, is what goes wrong. It is already extraordinary that we each have our particularities. Not content with what we have, we try and create others. Our entire attitude gives a signal to the world to indicate how we want to be seen, but there is a world of difference between what you want others to know and what you can’t prevent them from knowing. That is what I always called the difference between intention and effect. What I mean is that if you observe reality close up, and you manage to really discover it, reality becomes unreal.”

Diane Arbus

Igår öppnade en stor retrospektiv Diane Arbus utställning i Paris med över 200 foton, varav vissa aldrig visats tidigare. Gå och se den du som kan. Du som inte har möjlighet kan istället se fler bilder här eller titta närmare på Diane Arbus böcker som Yolanda Cuomo formgivit. Eller så kan du gå på filmvisning på Moderna nu på lördag.

Roger, Mary och Annie

I går skypade vi med tidningsmannen Roger Black för att fråga om hans samarbete med Mary Shanahan på Rolling Stone.

Han berättade att förutom Marys osvikliga känsla för fotografi, var hon även en smart organisatör med en förmåga att sätta samman bra arbetsteam. Precis som alla andra vi pratat med älskar han Mary. Han blir glad att höra att hon ska få en bok och vi undrar om det är för att hon har fått för lite uppmärksamhet. Han säger att så är det absolut men att det delvis beror på att hon själv är helt ointresserad av bekräftelse på framgång. Som exempel berättar han om när Mary efter en prisceremoni på Society of Publication Designers (SPD) tog emot flera priser för tidningen men slängde dom i soptunnan på väg hem. Rock'n'roll, Mary!

Roger berättade också om Annie Leibovitz tid på tidningen efter hennes vilda tid som The Rolling Stones turnéfotograf, en period med intag av så mycket droger att det nästan kostade henne karriären. Nu går dokumentären om Annie Leibovitz i repris här, gläds även åt inslagen med Ruth Ansel och berättelserna om Bea Feitler.

På den här skärmdumpen från filmen tror vi att det är Mary Shanahan som sitter längs fram till höger. Mannen som står på bordet gissar vi är chefredaktör Jann Wenner som fått en väldigt, väldigt, väldigt bra idé.

Decency is a relative thing

Vi kommer aldrig att glömma Jenny Holzers utställning på Whitney för några år sedan. I höst är hon aktuell med verk på Liljevalchs utställning Helvete (formgivning Stefania Malmsten).

Inte så förvånande har Jenny Holzer, född 1950, arbetat som sättare och hon menar att precis som när man sätter texter måste de programmeringar hennes konst bygger på vara korrekta, spegla innehållet, se lockande ut och engagera människor.

Här en radiointervju med truismernas drottning, vars konst bara blir mer och mer politisk.

En av våra favoriter.

Roger the Dodger

Inför Mary Shanahans bok ska vi intervjua den här mytomspunne mannen. Numera bor han ödsligt ute på sin ranch i Texas i fem små containerhus monterade på pålar, allt för att hålla skallerormarna borta. Intervju nu på måndag kl.10 Texastid.

Borlänge–New York

Ganska ofta i vårt projekt stöter vi på oväntad sidoinformation. Igår var det denna: Steven Heller som skrivit förordet till Hall of Femmes: Janet Froelich har bott i Borlänge och fick sitt politiska uppvaknande där. Vi försöker föreställa oss hur det blivit om han stannat kvar. Ad på Dalademokraten istället för The New York Times Magazine? Medlem i Familjen istället för AGI? Skönt att han åkte tillbaka, för annars hade han inte kunnat skriva vårt förord och vi tycker att det blev bra.

Highlight ur vår bok om Lella Vignelli

Lillian Bassmans höst

Under arbetet med vår bok om Lillian Bassman fanns enbart två källor som berörde Lillians tid som art director för två av världens mest inflytelserika tidningar.

Den ena var en artikel av Vince Aletti i tidningen Aperture (återgiven i kortad version i vår bok), den andra den utmärkta och omfattande katalogen till den retrospektiva utställning om paret Himmel–Bassmans hela produktion på konstmuseet i Hamburg som öppnade kort efter Paul Himmels bortgång.

Snart kommer Lillian Bassman arbete som art director att uppmärksammas på flera håll.

I slutet av sommaren blev vi kontaktade av ett universitet i Tyskland som arbetar med en omfattande tvåspråkig publikation ”Women in the History of Graphic Design” där delar av vår bok har använts. Acne Paper kommer snart ut med ett långt reportage, och Harper's Bazaar håller just nu på att spela in en dokumentärfilm om tidningens historia där delar av det bildmateral vi letat upp, och som aldrig publicerats tidigare, kommer att användas.

Trots att vi är glada över att många vill uppmärksamma Lillian Bassman så kan vi inte låta bli att undra varför kvinnor alltid måste hinna bli så gamla innan de får upprättelse? Lillian fyllde 94 i somras, alla har inte turen att leva så länge att de får uppleva sin revival.

Snyggast i The Gentlewoman

Anna Calvis matadorlook.

Gillar även sidorna med chefredaktörer som sminkar sig i tunnelbanan på väg till jobbet, äntligen en redaktionell idé bakom ett sminkreportage.

Blod Eld Död

Läs recension av vår redaktör Ika Johannessons bok Blod Eld Död.

Beach life

Strandpar läsandes The New York Times Magazine formgivet av Ruth Ansel 1978. Foto av Nan Goldin.

Årets omslag

Vårt omslag för Bang är nominerat till Årets omslag! Rösta här.

AGI Open summering av dag 2

Stefan Sagmeister – Vilken öppning! Alla våra fördomar rann av oss, förlåt oss Stefan, vi har missförstått dig fullständigt.

Mario Feliciano – En av våra favorit typsnittstecknare om arbetet med Svenska Dagbladets Sueca.

James Goggin – Sympatiskt om sitt arbete på Museum of Contemporary Art i Chicago.

Paul Sahre – Inledde med orden: ”I am NOT Paula Scher.”

Marina Willer – Vilken fantastisk kvinna, vi blev drabbade – igen. Denna Londonbaserade brasilianska fick oss att svettas av lycka, rodna, få hjärtklappning och drömma storslagna drömmar om att göra intelligent och engagerad design. Inledde med orden: ”It's always terrifying to give a lecture after Paula Scher.”(Paul Sahre) Rolig också. Damn, hon är fulländad!

Ahn Sang Soo – Poetiskt om koreanska alfabetet och sin holistiska världssyn.

Pierre Di Sculio – Här var vi för hungriga för att lyssna.

Sen gick vi till matmarknaden och umgicks med våra nya vänner och missade två föreläsningar.

Anette Lenz – Färgvirtuos teaterformgivare.

Nicholas Blechman – Delade med sig av sina 14 bästa karriärtips. Skönt format för en föreläsning.

Michael Bierut – En effektiv entertainer, ett riktigt proffs som liksom landsmannen Chip Kidd kommer från ett land där det är dödsstraff på att inte leverera. Har varit gift i 31 år med den första och enda flicka han någonsin kysst.

AGI Open i Barcelona

Snabbsummering av dagens föreläsningar:

Christoph Niemann – Kluriga illustrationer med hög igenkänningsfaktor.

Tony Brook – Drev tesen att hans två hjältar Wim Crouwel och Johan Cruyff egentligen var en och samma person.

Paula Scher – Om varför man ska göra design för byggnader. (Jobben kommer att stå kvar länge.)

Lars Müller – Inledde med att förolämpa publiken (formgivare läser inte). Kanske var det därför vi hade svårt att ta till oss resten.

Marian Bantjes – För oförberedd och tråkigt urval av arbeten.

Jessica Helfand & William Drenttel – Om design och samhällsansvar. Men vi blev inte klokare.

Chip Kidd – Designföreläsning som stand up comedy. Hysteriskt kul.

Kyle Cooper – PANG BOOM SMASH. Maffiga explosionsorgier. (A: Cool! S: Gäsp.)

Joost Grootens – Systematik som arbetsmetod. Vackert. Speciellt boken om Israel–Palestina konflikten.

Isidro Ferrer – Charmig och mycket spansk illustratör/scenograf/designer/pantomimartist (!).

Angus Hyland & Marion Deuchars – Om varför man ska arbeta med människor som bor på gångavstånd och som man tycker om.

Jan Wilker – Nej killar. Sluta. (Som i lägg ner verksamheten.)

Paula Scher boken på Arlanda

På väg hit!