Söndagsfrukost på hotellet. En av kvinnorna på bilden har en snodd jacka på sig. Vi översätter artiklarna om Ruth till engelska och sammanfattar de senaste dagarnas upplevelser. Ruth säger att det vi gjort är fantastiskt. Vi säger att det hon gjort är fantastiskt. Hon uppmanar oss att fortsätta att skapa våra egna uppdrag och menar att speciellt kvinnor måste göra det. "Sitt inte och vänta på att någon ska komma och ge er fantastiska uppdrag för det kommer inte att hända. Ingen förläggare kommer att söka upp er och fråga ifall ni har lust att göra den och den boken, ni måste själva bestämma er för vad det är ni vill."
Hon ger oss beröm och säger att Hall of Femmes är ett exempel på just det; vi startade på noll och har nu ett projekt som vi kan bygga vidare på och göra större. Vi skruvar på oss.
Vi kontrar med att hon borde göra en tjock bok med sina samlade arbeten. Hon skruvar på sig och säger att hon inte vill. Vi insisterar. Vi säger att hon måste göra det för att ingen annan kan berätta just hennes historia och att hon måste ge sin kunskap vidare. "Paula har gjort en bok..." säger hon med viss tvekan. Hon säger att dagarna i Stockholm har fått henne att tänka att det "kanske finns ett visst intresse för hennes arbeten".
I love you!!! Great going!!! Toppen Hjärta Smärta.
SvaraRadera