Äntligen är boken här. Fullmatad med grymt snygga bilder av kvinnosiluetter. Först tänkte vi att det var helgens vinintag som gjorde alla bilderna sådär skönt filmiska och uppmjukade i konturerna. Men den abstrakta slowmotionstämning som råder här mellan pärmarna är Lillian Bassmans signatur. Efter att hon respektlöst arbetat om flera av sina gamla foton ser de nästan ut som akvareller. Inte så konstigt kanske om man betänker att hon varit verksam inom både måleri och fotografi i hela sitt liv. Det är underbart att Bassman bestämt sig för att hela tiden fortsätta arbeta, istället för att bygga ett monument över det som varit. Befriande osentimentalt. Till Varukorg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar