En dag på museet

Vi upptäcker var och en för sig att en utställningsskylt hänger snett på Fotografiska. Sådant gör överkänsliga formgivarsinnen nervösa. Vi sammanstrålar i trapphuset och säger nästan i mun på varandra:

– Såg du skylten?

– JA!

– Den hängde snett!

– Jag kände att jag ville rätta till den. Det kliade i fingrarna. Det var för mycket folk, försökte vänta ut dom, men dom läste så långsamt.

– Ska vi inte göra det då? Vi kan ju sånt här.

– Hur tror du att den är monterad?

– Självhäftande tejp, helt klart.

– Det kan bli svårt...

– Äsch, det borde gå.

– Men gör det du då. Jag törs inte.

– OK. Jag väntar tills dom där tanterna läst klart bara.

– Fan fan fan, den trillade ner.

– Kom fort, vi springer.

– Nej, vi måste säga till nån vakt.

Lite senare i kassan.

– Ursäkta. Förlåt mig. En skylt trillade ner. Jag råkade komma åt den.

Strängt:

– Det var dumt gjort.

Skamset:

– Ja. (Fast nu kommer den sitta rakt i fortsättningen. He he.)