Carin Goldberg

Carin Goldberg har arbetat som grafisk designer sedan 70-talet, då hon började jobba på CBS Records tillsammans med Paula Scher och Henrietta Condak. När vi frågade Carin om hon hade haft några kvinnliga förebilder svarade hon att absolut, utan Paula, Henrietta och vissa uppdragsgivare hade hon inte överlevt i det här yrket.

I början av 80-talet startade hon sin egen firma, Carin Goldberg Design, hon har arbetat själv tillsammans med assistenter under mesta delen sitt yrkesliv. Carin är mest känd för sina bokomslag och hon verkade vara lite trött på att representera just bokformgivning. "Under en period på 80-talet hände det verkligen någonting inom bokformgivning" berättar Carin, "Vi var flera stycken, det var Louise Fili, Paula Scher och Lorraine Wilde för att nämna några och vi gjorde någonting nytt och blev väldigt uppmärksammade. Men jag har inte gjort ett enda bokomslag på nästan 10 år."

Hon berättade att hon gjort över tusen omslag, vissa perioder kunde det bli mer än 40 stycken i månaden. Då räknade hon kallt med att 5 av 40 omslag kunde bli bra och att resten skulle vara – ok. 2002 – 2004 var Carin ordförande för AIGAs New York-avdelning och hon undervisar sen 80-talet på School of Visual Arts. Hon säger att hon försöker att lära sina elever att en designer i första hand är en person som tänker och försöker lösa ett problem. "Jag har slutat att kalla mig själv för grafisk designer, jag kallar mig enbart designer för att poängtera att mitt yrke handlar om andra saker än att bara få någonting att se bra ut. Med datorns hjälp kan många lyckas göra saker som ser ut som design men egentligen inte är det".

Vi frågade henne om hon tror att det är någon skillnad på att vara kvinna och grafisk formgivare och hon svarar bestämt att hon inte tror på kvinnor som säger att det inte gör någon skillnad. "I just don´t buy it!". Som exempel berättade hon att John Maeda när han skulle presentera Paula Scher i samband med att hon mottog en guldmedalj presenterade henne som "Den bästa kvinnliga grafiska formgivaren" och alla i publiken bara skruvar på sig och tänker att vad är det han säger?

Hon upplever att det blivit ett annat klimat i USA och att den yngre generationen manliga kollegor har en bättre attityd som inte bara beror på att dom är yngre än henne själv. Men hon tycker att Europa fortfarande är mer av en "boys club".

Carin verkade vara väldigt insatt i europeisk och svensk formgivning (I love Gabor Palotai, he's amazing, was he your teacher?") och sa att hon ser hur olika förutsättningar i olika länder visar sig i den formgivning som görs. Hon tycker sig se en högre ambitionsnivå i svensk och holländsk formgivning, för att det finns möjlighet att också arbeta icke-kommersiellt och mer experimentellt på ett sätt som inte är möjligt att göra i USA.

Som flera av de andra amerikanska designkvinnor vi gjort research på är Carin Goldberg extremt välformulerad och rolig att lyssna på. Som hon själv säger: "Alltså, det är inte så att jag håller på att försöka sälja in mig själv hela tiden, men det går inte att vara någon blyg viol om man ska klara sig som kvinna i den här branschen."

Egentligen hade vi velat stanna några timmar till i Carins trevåningshus i Brooklyn för att gå omkring och titta på alla snygga saker. Ett av rummen var ett fantastiskt designarkiv med Carins samlingar av förpackningar, böcker, bokstäver, skyltar arrangerade i grupper. Hennes provtryck och utklipp låg sorterade i orange lådor med prydliga maskinskrivna lappar. På ett bord låg en bok uppslagen med ett stiligt typografiskt M, på en vägg hängde en skjorta av papper i naturlig storlek. Vi ville aldrig gå därifrån.