När vi var i New York var det två samtalsämnen som ständigt återkom.
1. Den här mannen och 2. Den här tävlingen.
Eftersom alla som arbetar inom design-vården lyder under lagen om tystnadsplikt hoppar vi över den första punkten och går direkt på nummer två.
Janet Froelich är den som först tar upp ämnet när vi frågar hur det varit att gå från en prestigefull tidning som The New York Times Magazine till en tidning som Real Simple. Anledningen att vi frågar är den ton vi hört då folk pratat om Janets karriärval. Det går inte att ta miste på att den allmänna uppfattningen är att hon gjort ett nedköp.
Janet har en förmåga att ställa frågor som sätter igång tankarna, det minns vi redan från vår första träff då hon undrade hur mäns och kvinnors karriärutveckling påverkades av att pojkar i högre grad fostras inom idrotten.*
Hon väljer att svara på vår fråga med en motfråga. Hon säger att hon själv inte har svaret, men att hon det senaste året funderat mycket över mans-och kvinnotidningars olika status. Hon berättar att det pratades mycket i branschen när Glamour, otippat, fick pris som bästa tidning i den prestigefyllda tävlingen National Magazine Awards (arrangerad av American Society of Magazine Editors, ASME). ”I den tävlingen är det nästan alltid utpräglade manstidningar som Wired och GQ som kammar hem alla priser. De är visserligen mycket bra formgivna tidningar men de är också väldigt maskulina i sin formgivning. Kvinnotidningar däremot vinner aldrig några priser.”
Janet undrar om det beror på att innehållet i den förstnämnda kategorin är mer kvalitativt och att man tar sin målgrupp mer på allvar vad gäller innehåll och design? Är innehållet mer kvalitativt eller är det bara att formen signalerar det? Tror kvinnotidningarnas redaktioner att målgruppen vill ha en tidning med en lättsammare look, eller vill målgruppen faktiskt ha det? Och är det egentligen fel på själva formen eller är det för att den är så tätt förknippad med kvinnokultur som gör att den anses ”dålig” och inte vinner någon respekt i designtävlingar?
När vi träffar Mary Shanahan senare samma vecka tar hon upp exakt samma ämne igen. Och tillägger att även kvinnor i jurygrupper oftast röstar på manstidningarna som Wired och Esquire. Jaha, och nu blev det jobbigt för oss, för hemma på det egna skrivbordet ligger ganska många nummer av tjejtidningarna Monocle och Esquire (fast där finns många andra tidningar också ska tilläggas, vi är junkies.) Varför gillar vi dom tidningarna då? Monocle har liksom sin älskade/hatade föregångare Wallpaper lyckats skapa en väldigt tydlig egen värld, så stark att den blivit ett begrepp, ni vet Wallpaper-hem. Monocle bygger en perfekt litet dockskåpsvärld för en viss sorts (singel)man. Det är det där dockskåpet vi gillar, vi skulle inte nödvändigtvis fylla vårt dockskåp med samma innehåll (en limiterad upplaga av jättejättejättekorta blyertspennor tillverkade på Cuba i nåt specialträ och som kostar 250 kr styck!) men gärna skapa någonting som är sådär totalt integrerat. Hall of Femmes-pennan. Hall of Femmes-radion. Det är imponerande. Och kostar mycket pengar.
Esquire gillar vi för att den är självsäkert amerikansk och pratig. Det känns upplyftande när man bor i ett land i norra Europa. Och så har den en snuskig och sexistisk humor, hö hö hö – sånt gillar vi! Och snygg typo. I senaste numret kan man dessutom få tips på hur man ska stävja aggressionsutbrott i bilen när någon kör om en (1. Han har bråttom för han är på väg till en begravning. 2. Sin dotters 3. Som omkom i en tragisk brand. 4. I stugan han hade byggt tillsammans med sin pappa 5. Dottern var där med sin mamma 6. Och hennes älskare 7. Som var hans bästa vän.)
Nu har vi försvarat varför vi inte har kvinnotidningar som Glamour på vårt skrivbord. Efter att ha diskuterat frågan internt kommer vi fram till att vårt eget svala intresse för kvinnotidningar beror på att de flesta till stor del handlar om ens utseende eller att någonting ska ”förbättras”. Där framstår tidningen Darling fortfarande som unik i sitt tilltal, trots att det snart är 15 år sedan första numret kom ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar