När vi intervjuade Janet för ett år sedan hade hon precis börjat sitt nya jobb på Real Simple efter 22 år på The New York Times Magazine. Skillnaden mellan de båda tidningarna är enorm och förutsättningarna helt olika. Janet berättar att hon många gånger fått frågan hur hon kunde lämna ett drömjobb som det på the New York Times, men säger att hon såg det som en utmaning att i hennes ålder bli tillfrågad om att få göra något helt nytt och att hon efter över två decennier kände att hon på alla sätt hade uträttat vad hon kunnat uträtta. Real Simple har en upplaga på runt 2,5 miljon (!!!) och varje omslag genomgår en marknadsundersökning innan det går ut. När man säljer runt 400 000 lösnummer på enbart omslaget får man inte välja fel. Bilagorna till The New York Times däremot följde med inuti tidningen så där fick man så att säga det omslag man fick. Omslags-testgruppen utgörs av 20 000 utvalda läsare som går in på en webbsida och klickar på sin favorit. Janet Froelich erkänner att det sällan är det omslag hon själv tycker bäst om som vinner omröstningen. Målgruppen för tidningen är kvinnor i karriären med barn och högre inkomst än genomsnittet som vill göra sina liv enklare. Janet säger att hon ser tidningen som en handbok för en viss typ av kvinnor och i det kommande numret som sitter uppe på pin-up väggen finns tips på maträtter som kan tillagas med enbart tre ingredienser. Kycklingbitarna på bilderna är råa – det ni, är inte helt commes-il-faut i de flesta kvinnotidningar.
För att vara ärliga är Real Simple kanske inte en tidning som tilltalar oss rent innehållsmässigt men vi är imponerade över hur Janet har förbättrat formen när vi jämför med äldre nummer, för det är då man ser. Redesignen är skickligt gjord och skillnaden är stor men på ett sätt som gör att Real Simples läsare ändå känner igen sig. Vi bläddrar i ett gammalt nummer och tycker att tidningen ser ut som en IKEA- katalog där det är omöjligt att skilja ut reportagen från annonserna. Det känns framför allt som att Janet har höjt nivån vad gäller fotografi och även använder fotografi konceptuellt till skillnad från tidigare. I det senaste numret har hon låtit ett reportaget som handlar om flexibilitet i kroppen illustreras av en snygg svit svartvita bilder på dansare istället för de praktiska ”såhär-gör-du” bilder som annars är obligatoriska i genren. Hanteringen av typografi har helt klart inslag av något vi känner igen från the New York Times. Det som skiljer att att människorna på bilderna alltid är glada och att vissa av rubriktypsnitten är lite mer ornamenterade (men layouten är fortfarande ren och enkel).
Janet Froelich har alltid hyllas av sina redaktörer och hon säger att hon ser sig själv som journalist, en visuell journalist med ett redaktionellt uppdrag. När Janet berättar om hur omslaget till bilagan efter 9/11 kom till förstår vi verkligen vad hon menar med detta och vi ryser alla så att vi får gåshud. Janet också. Den historien får ni läsa i sin helhet i vår bok så småningom, det blir för långt här.
Vi ber Janet berätta om ledarskap eftersom hon som creative director inte bara ansvarar för estetisken utan också leder ett team. Hon berättar att hon själv funderat över såna frågor då hon å ena sidan alltid har sett sig som en person med naturliga ledaregenskaper, en som gillar att leda möten och fatta beslut, å andra sidan har hon också velat vara en del av gruppen och dessa två sidor har ibland krockat med varandra.
När vi lämnat Real Simple konstaterar vi att Janet är en sån chef vi själva skulle vilja ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar