Fest på fredag!

Då kommer i alla fall vi att hänga på låset till det här placet!

Det blir vi och ett par, tre tjejer till, lite rödvin och massor av äldre män.

Torsdagen ska vi ägna åt att plugga in den här.

Vi presenterar vår panel: Stefania Malmsten

Hela vägen från New York kommer inte bara Ruth Ansel, utan även Stefania Malmsten. Logiskt, inte sant?– för detta är miss Hall of Femmes personifierad. Här fotograferad av Sophia Wood med tre saker man älskar med New York: svagt kaffe, tung kasse från Strand och en bra bok. Stefania hör till den lilla skara art directors som varit på toppen i många år med en designexcellens som går tillbaka till slutet av 80-talet. Stefania är ett stycke levande svensk tidningshistoria, med milstolpar som Pop, Bibel och Vogue Homme på sitt cv. Hon har även formgivit böcker som det här exemplet (snygg och icke-typisk romanformgivning) med vass typografi och foto på Marcello Mastroianni. Försättsbladet är tjusigt också men det får ni leta upp själva.

Vi presenterar vår panel: Jan Gradvall

När Ruth Ansel har föreläst, när ögonen svider av allt snyggt vi sett, när våra anteckningsblock är fulltecknade, då är det dags för nästa del i kvällens program: Panelsamtal. Vi har bjudit in sex eminenta personer som kommer att prata om tidningsformgivning ur olika perspektiv. Samtalet leds av Jan Gradvall och om honom vet ni säkert en hel del, men en sak vet ni inte och det är att Jan under flera år extraknäckte i sin pappas sätteri med att förstora rubriker i mörkrummet. Sedan dess är hans favoritypsnitt Bodoni.

Två datum att skriva upp

Det drar ihop sig! Om 14 dagar blir det föreläsning med Ruth Ansel på Moderna Museet. Det första datumet att skriva upp är nu på måndag 12 oktober, då biljetterna släpps på ticnet.se. Skynda att köpa, antalet platser är som alltid begränsat! Det andra datumet att hålla reda på och det är såklart viktigast: torsdag 22 oktober kl.17.00, då börjar föreläsningen. Vi ses där!

Om killar vore typsnitt del 5. Whitney.

Du är inte den som berättar allt om dig själv på första dejten. (Tack). Faktum är man knappt lägger märke till dig i början. Man kan missta dig för att vara en helt vanlig snubbe. En kompiskille man trivs med. Du håller aldrig på och knixar. Du bråkar inte eller beter dig utstuderat. Men efter ett tag, när man lärt känna dig är det något som händer. Man upptäcker att man göra alla möjliga saker med dig och allt känns rätt och bra. Du är så komplett. Du gör hela jobbet själv och du ser ju faktiskt riktigt bra ut!

Women

Äntligen är boken här. Fullmatad med grymt snygga bilder av kvinnosiluetter. Först tänkte vi att det var helgens vinintag som gjorde alla bilderna sådär skönt filmiska och uppmjukade i konturerna. Men den abstrakta slowmotionstämning som råder här mellan pärmarna är Lillian Bassmans signatur. Efter att hon respektlöst arbetat om flera av sina gamla foton ser de nästan ut som akvareller. Inte så konstigt kanske om man betänker att hon varit verksam inom både måleri och fotografi i hela sitt liv. Det är underbart att Bassman bestämt sig för att hela tiden fortsätta arbeta, istället för att bygga ett monument över det som varit. Befriande osentimentalt. Till Varukorg!

Mer Paula Scher

Paula Scher föreläser i New York på måndag, för dig som är där.

Men finns du så finns du

När vi aktivt började leta efter de kvinnliga formgivare vi inte visste fanns konstaterade vi snabbt att det inte var lätt. Inte mycket fanns att hitta på internet. Istället sökte vi oss till biblioteken. Men inte heller där fick vi napp, alla designböcker var skrivna av och om män. Vi slog i historieböcker som Meggs' History of Graphic Design, men där fanns sorgligt få kvinnonamn även när vi bläddrat oss fram till vår egen tid. När vi kommit fram till kapitlet postmodernismen nånstans konstaterade vi förvånat att dom inte hade med Peter Saville. Då finns det lite rättvisa här i världen. Det misstaget har åtgärdats i den senaste upplagan, vilket Peter Saville själv konstaterar i sitt förord till Barney Bubbles boken "Reasons to be cheerful".

Vi hoppas att detsamma kommer att gälla Ruth Ansel, Mary Shanahan och Janet Froelich vid nästa upplagas revidering.

För att återgå till vårt detektivarbete har vi gått tillväga så att vi har letat upp årsböcker från olika designtävlingar från 50- 60 och 70-talet och strukit under alla kvinnonamn vi kunnat hitta. Vi har också frågat människor om tips på namn, tack till alla er ännu en gång. Vi har dammsugit efter guld och för varje träff vi fått har det varit lättare att gå vidare.

Nu ett tips – gör som Paula Scher. Hon tog saken i egna händer och gav ut en bok om sig själv. Den heter Make it Bigger. Undrar varför. Läs den. I den boken kan man följa hela hennes karriär, man kan se bilder på allt hon gjort, man kan läsa hennes tankar om design. Efter det kan man titta på hennes föreläsningar, söker man på hennes namn får man träffar och hon är för alltid inskriven i designhistorien. Hennes bok står nu prydligt i hyllan tillsammans med Rand, Müller-Brockman, Tibor.... åh men nej, den får inte plats! Först måste vi rensa ut bland alla böcker som Stefan Sagmeister har gett ut om sig själv.

Finns du inte så finns du inte

Ruth Ansel kompletterar våra bildtexter till publikationen och skriver några rader om Katerina Denzinger, den begåvade illustratören som medverkat i nästan varenda nummer av Harper's Bazaar mellan 1963-1971. Ruth minns inte exakt vilket årtal Denzinger kom till USA från Tyskland. "Det finns inga bakgrundsfakta att hitta om henne på internet. Det gör mig väldigt ledsen..." skriver Ruth.

Det vi tänker men inte vågar säga är att det i högsta grad även gäller henne själv och många andra vi skrivit om här på bloggen.

Om killar vore typsnitt del 4. Copperplate Gothic Gold.

Du är svulstig, självgod och tar precis lite för mycket plats för att vara charmig. Man tycker du är för överdriven, men man kan ändå inte låta bli att gilla dig, för det finns något i dina stora gester som gör att man bara måste stanna kvar och titta. Och fastän så pinsam är du väldigt populär. Där man minst anar dyker du upp, och du ber inte direkt om ursäkt för det.

På konferens

Vi har spenderat två dagar i Malmö, guldaffärernas, pariserhjulets och falafflarnas förlovade stad. Men av det hann vi inte se mycket för vi var med på ett seminarium om utställningsdesign, anordnad av Expeditionen för arkitektur och grafisk form. Med på denna inspirerande tvådagarsresa var bland andra Emily King och Frith Kerr. Och bland flera bra föreläsningar en särskilt inspirerande av Francesca Ferguson (bilden). Den ska vi tänka på när vi behöver uppåttjack.

Lartigue–Avedon–Feitler

Fotografen Henri Lartigues (1894–1986) vackra fotodagbok med bilder av mestadels familj och vänner. Lartigue började föra dagbok redan som liten pojke men hann bli nästan 70 innan han nådde det världsrykte han har idag. År 1975 hade han sin första retrospektiva utställning och de resterande tio åren av sitt liv var han överöst med modeuppdrag.

Urvalet är gjort av Richard Avedon och boken är formgiven av Bea Feitler. Här visas första och andra upplagan. År 1970 resp. 1978.

Nybloggat

Skrivet av Annina Rabe på Sidbloggen.

Två flugor i en smäll

Det här är en ny bok om Richard Avedon. Boken är formgiven av Yolanda Cuomo och omslaget är Ruth Ansels och Bea Feitlers berömda omslag för aprilnumret av Bazaar 1965.

Guldgruvan

Vårt kontor är en guldgruva. Här sitter vi med åtta timslånga intervjuer med några av världens bästa formgivare. Det enda som återstår för oss är att formge de åtta böckerna, för att sen samla dem i boxen Hall of Femmes. Och att hitta förlaget som inte tycker att dom redan gett ut för många böcker om världens mest kända okända kvinnliga art directors. Den som har ett tips på ett sådant bokförlag får gärna höra av sig.

Ålderdomen

Såhär föreställer vi oss den. Man står där rätt stiligt klädd, omgiven av en grupp yngre män som känner en jävla respekt medan man levererar sanningar om livet med alltmer bruten stämma.

Mer Bassman: Junior Bazaar

Här ser ni några exempel på Lillan Bassman – art directorn. Ser det OK ut? Hade vi varit tonåringar på 40-talet hade vi köpt varenda nummer. Numera är dom väldigt dyra.

Den fina matematiska uppställningen längst ner är en lek vi brukar leka på kontoret. 1 kvinna + 1 kvinna = minst 1 kvinna för mycket som någon sa till oss en gång.

Romantiskt inlägg

Alla ni cyniker, ta en titt på den här sköna strandbilden och väck romantikern begravd djupt där inne till liv. Lillian Bassman träffade sin blivande make Paul Himmel när han plaskade runt i vattnet på Coney Island, då var hon sex år och han nio. De flyttade ihop när hon var femton och gifte sig när hon var tjugofem.

Paul Himmel var fotograf liksom sin fru, men sadlade om när han var 57 år och började plugga till socialarbetare. Resterande delen av sitt liv jobbade han inom psykiatrin. Paret levde tillsammans till hans död i februari i år. Då hade dom varit ihop i 77 år. "He never bored me" summerar ms Bassman.

Om killar vore typsnitt del 3. Gill.

Hej popkille! Du har fyllt minst 37 men kommer aldrig sluta gå ut. Du är på väg att bli Bryan Ferry. Du är 80-tal och 90-tal och 1800-tal på en och samma gång. Du är W.B. Yeats. Du är little Britain all night long. Du är den vi alltid har varit ihop med. Det finns bara ett av dina många ansikten vi inte gillar och det är det allra tjockaste. Makes sense, för allvarligt talat, har ni nånsin träffat en popkille som inte är smal?

Låt oss presentera: Lillian Bassman

Lillian Bassman är ytterligare en gigant vars namn borde vara mer känt. Hon är mest känd som fotograf men arbetade på 40-talet främst som art director. Upplärd av Alexey Brodovich jobbade de tillsammans på Junior Bazaar, en spin-off till Harper's Bazaar som var riktad till tonårstjejer.

Efter att vännen Richard Avedon lånat ut både sin fotostudio och assistent till henne när han åkte på en semesterresa, dedikerade sig Lillian Bassman helt och hållet till fotografi och blev en av Harper's Bazaars mest anlitade fotografer under en tjugoårsperiod. Hennes estetik är elegant och glamorös liksom Avedons och Irving Penns, men mer abstrakt och moody. (Eller arty som vi säger idag.) I slutet av 60-talet tröttnade Lillian Bassman på modevärlden och bestämde sig för att sluta fotografera. Hon stängde sin studio och drog sig tillbaka för att måla.

Många år senare råkade en av hennes väninnor hitta en kasse med tjugo år gamla negativ vilket ledde till att Lillian Bassman återupptäcktes. Idag är hon 92 år gammal och går varje dag till sin studio för att arbeta. Bassman sägs vara förtjust i photoshop och hon retuscherar sina gamla bilder och trollar bort det hon tycker känns daterat. Vi kan alltså inte vara säkra på att fotona ovan såg ut just såhär när dom publicerades för första gången.

KMR Arts i Washington har precis haft en utställning med henne. För oss som missade den, ska som tur var en bok komma ut nu i höst.

Läs en bra artikel här under tiden ni väntar.

Dagens lunchkille onsdag

Ni är många därute som tror att vi bara bryr oss om äldre kvinnor. Men ingenting kunde vara mer fel. Vi bryr oss om om dom äldre männen också, väldigt mycket. När vi träffar Leif Thollander, 78, står tiden stilla ett tag och vi kommer tillbaka till kontoret som upplysta människor. Om vi kommer tillbaka till kontoret överhuvudtaget vill säga, helst stannar vi hos Leif hela dagen och pratar typografi och tittar i böcker. Leif är typograf och vår vän och mentor. Han lär oss att vässa ögonen och tänka moderna tankar.

Ibland när vi visar saker vi gjort för Leif säger han artigt: "Jaa-a, här har vi lite att ta itu med...". Han är ofta ungdomligare än vi, "släpp loss lite" kan han säga. Leif anser att han har en plikt att tradera sin kunskap till yngre generationer. En inställning som vi är de första att jubla över. Hans generositet är gränslös. Det här inlägget kan spåra ur när som helst nu, vi tycker så mycket om Leif. Bäst att sätta punkt.

Om killar vore typsnitt del 2. Plantin.

Du är en sann vän i vars sällskap vi trivs. Du tycker om mat och goda viner vilket gjort dig lite rund och allmänt behaglig. Du är både enkel och av första klass, har auktoritet utan att vara högdragen. Mr Plantin, vi gillar dig. Du kändes rätt förra hösten, du känns rätt den här hösten också och förmodligen nästa också. Precis som man inte tröttnar på det goda i livet, tröttnar man inte på dig, Plantin.

Dagens lunchkillar

Ja ni läste rätt, två stycken! Jan Gradvall (överst) har tidningsvärlden som sitt arbetsfält, Anders Wester (under) kom världsvant med en Herald Tribune under armen. Vi åt räkmackor alla fyra och pratade om Hall of Femmes (vi har lagt ned alla andra samtalsämnen). Typisk trevlig lunch i Down Town Stockholm, men dagens lunchkillar är allt annat än typiska.

Ibland tänker vi på Yolanda

"We work sooo hard, on Tuesday it feels like it's Friday."

Yolanda Cuomo

Intervju med Paula Scher

Paula Scher har vi skrivit om tidigare. Du som inte var på Kolla!- prisutdelningen där vår intervju med henne visades kan se den här.

De här intervjuerna är gjorda av Nicolas Heller som är filmare och son till världens kanske mest produktiva designskribent. Scher talar om New York och hur hon tror att staden har påverkat hennes design. Och när vi nu ändå talar om New York, den som åker dit i november får inte missa hennes föreläsning på D&AD. Och när vi nu ändå talar om att höra henne föreläsa, kan inte någon bjuda hit henne?

Vi blir fler och fler, här är Emi Gunér!

Skribent och copywriter Emi Gunér är vårt senaste tillskott. Hon har översatt och korrekturläst vår publikation som kommer kommer att släppas den 22:a oktober. Det behövs, som vi tidigare nämnt är vår engelska inget man håller i när det stormar (to-hold-on-to-when-it-storms). Emi, översätt det här: Kära Emi, vi tycker att du är witty och charming och ser dig som bloggarnas okrönta drottning. Vi läste alltid din Letters to Marc Jacobs-blogg och Letters From the end consumer och nu har du visst ännu fler bloggar. Eftersom vi är två personer men knappt hinner sköta en enda blogg är vi väldigt imponerade.

Om vikten av att tänka långsiktigt

Vi var hos en fotograf häromdagen och började prata om Hall of Femmes och varför vi intresserar oss så mycket för våra äldre kollegor. Han sa att det förvånade honom hur kortsiktigt många verkar tänka. "Den här branschen kryllar av arroganta människor som på riktigt inte verkar förstå att det dom gör bygger vidare på det andra har gjort. Jag har sett den sortens självöverskattning fler gånger än jag kan minnas. Efter fem år är dom borta."

När den brittiska succeförfattaren Zadie Smith släppte sin roman On Beauty (stiligt omslag) fick hon ofta frågan om varför hon valt att skriva en lång roman om en 55-årig kvinna som efter ett långt äktenskap blir lämnad för en ung student. "Hur kommer det sig att du valt att skriva en sån här bok? Du är ju ung och nygift!" Zadie Smith svarade buttert "Jag förbereder mig".

Gud har talat

Från Harper's Bazaar september 1966.

Art directors Ruth Ansel och Bea Feitler. Foto av Bill Silano

Brev till Apple

Kära Steve,

låt oss börja med att säga att vi är stora beundrare av er och precis allting ni gör! Vi använder era produkter dagligen både i arbetet och på fritiden. Er marknadsföring för Apple måste tillsammans med Marc Jacobs Juergen Teller annonser och Cliniques kampanjer vara en av tidernas snyggaste och mest konsekvent genomförda.

Det är bara en liten detalj som vi undrar om det går att förbättra inför nästa produktutveckling. Vi är kvinnor med ganska långa och vassa naglar vilket (efter förvånansvärt kort tid) skapar hål i era tangentbord. Efter att vi med intresse konstaterat att de mest använda tangenterna verkar vara A, S, R, T, N och L vilket förmodligen beror på att vi ofta skriver ord som Ansel, snart, art och trans känner vi nu att det det här ger ett ganska sjabbigt intryck som vi inte tycker passar vare sig er eller oss. Skulle detta problem gå att åtgärda?

Vänliga hälsningar

Angela & Samira

PS. Är det möjligt att få någon form av ekonomisk kompensation?

Om killar vore typsnitt del 1. Gotham.

Gotham är killen du träffar på en fest. Han är välklädd, precis lagom modern och lagom retro. Han har en snygg kofta på sig. Du undrar hur det kommer sig att du aldrig träffat honom förut? Han har ett så belevat sätt, han är urban och har sympatiska åsikter. Han känns så rätt. Nästa fest du går på dyker han upp igen, "Aha, där är den där trevliga killen", tänker du, "honom ska jag prata med", men du kommer inte fram för det är så många som upptäckt hur trevlig han är. Han har samma kofta som på förra festen. Du går på många fester det året. Gotham dyker upp på alla. Alltid i kofta. Alltid artig, men du får liksom ingen kontakt, och du upptäcker att han säger precis samma saker varenda gång. Men han är ju så trevlig.

Vi har också gjort skor

Sko-j

Hon har gjort den här också, åt Harper Levine.

Katerina Denzinger

När vi bläddrat igenom alla våra Harper's Bazaar har vi gjort en oss ny bekantskap, Katerina Denzinger. Hon har med sina snygga illustrationer i nästan varje nummer mellan 1963–1971. Överst ett utvikbart omslag från septembernumret 1965. Under ett fotocollage tillsammans med Richard Avedon från samma år.

10 år på 20 bilder

Här sitter vi nu och ska välja bilder till Ruth-publikationen. Vi har material från nästan tio årgångar av Harper's Bazaar att hämta ur, så det blir många darlings att döda.

Neonnatt

Vi bygger vidare på vårt alfabet.

Freudian slip

Scenen: Designbyrå i Stockholm. Senare delen av 2000-talet.

I rollerna: A och B.

A kommer kommer in. Smäller igen dörren. (Mycket upprörd)

A: Det är inte klokt, vi har jobbat i snart sju år och under den tiden är det bara tre män som har velat ligga med oss! Tre! Mindre än en vartannat år!

(B. Uttryckslös. Stirrar in i datorskärmen.)

B: Vilka... (paus) tre tänker du på då?

A: Jamen "Han" och "Han" och "Han".

B: Jaha. Du menar jobba. Du sa ligga.

(Generat)

A: Nej det gjorde jag väl inte. Jobba. Jobba sa jag.

Teambuilding

Fler personer i vårt Hall of Femmes-team. Det här är Ika Johannesson, redaktör. Just nu förtjänar hon verkligen en stor glass, hon har arbetat hårt med att skriva, redigera, komplettera, justera och framförallt kvalitetssäkra texten till publikationen om Ruth Ansel som vi arbetar med. Ika startade tillsammans med Vejde Gustafsson tidningen Sex, en intervjutidning om populärkultur. Numera är hon redaktionsmedlem på Filter.

Dagsformen

Vissa mornar ligger Bergsgatan där framför en som en konjunkturskurva över hur arbetsdagen kommer bli. Först står man där på toppen och blickar ut över hela världen som ett öppet fält. Sen går det bara nedåt. Och nedåt. Framåt kvällen lyfter det lite uppåt igen.

1987

Varsågoda, här får ni en cool bild på Moa från 1987.

Killen med mjukt hår såg ut såhär 1987.

Han gick inte på Moas klubb.

Han har ingenting med Hall of Femmes att göra.

Vi skulle vilja komma i kontakt med honom.

Moa Li Lemhagen Schalin

Låt oss presentera Moa, vår fantastiska projektledare som hjälper oss att samordna Ruth Ansels föreläsning. Moa är egentligen stylist och modedesigner och har haft egna märkena Mats&Moa och Schalin. Vi är hennes fans sedan tolv-års åldern då vi såg bilder på henne i Veckorevyn. Hon hade svart smink och Mimmi Pigg-tofsar i håret. Hon drev klubben Baby som tolvåringar inte fick komma in på och som fick oss att inse att mellanstadiets "disco" var för losers. Moa var stylist innan folk visste var det var och har jobbat med allt och alla, i Sverige och utomlands.

Snyggt lådvin