Lunch med Ruth Ansel

Ruth har beställt bord på ”vårt ställe”, Nice Matin på Upper West. Vi har på oss samma blusar och kjolar som förra året, det är dumt att inte vara vidskeplig. Som på så många ställen i New York får vi skrika för att överrösta radiomusikskvalet. Vi skålar högtidligt och berättar om allt roligt och tråkigt som hänt sen sist. Övervägande roligt. En sak är så rolig att vi nästan inte kan hålla oss från att berätta den, men vi får inte. Vi tiger som muren.

Vi enas om att den nya servitören är trevlig, att filmen Black Swan är ett stort misslyckande, att The Social Network är okej, att Winter's Bone är jättebra, att Tim Walker har fotat Scarlett Johansen för W på ett sätt som känns uppfriskande, och att The New York Times Magazines omgörning inte är helt lyckad. ”Den är för intetsägande, har inte bra foto och jag vill inte spara den” säger Ruth ”men man måste ge den ett halvår minst innan man kan avgöra.” Innan vi skiljs åt lovar vi att gå och se Picassoutställningen på Gagosian som hon säger är fantastisk. Sen går Ruth hem, hon har en deadline.