Innan vi åkte hit åt vi lunch med Ellen Lupton som var på Stockholmsbesök. I föreläsningen hon haft kvällen innan berättade Ellen att hon länge gått och retat sig på en lapp som någon satt upp på en offentlig toalett. Lappen var fult typad (läs gjord i word), felstavad och ihopsatt av flera hoptejpade A4:or. Budskapet gick ut på att man skulle fa-an hålla rent efter sig.
Ellen och hennes dotter tog ner lappen och gick hem och gjorde en ny, vackert typograferad lapp, printade ut den på ett tjockt papper och monterade den i en ram. I smyg satte de upp lappen på toaletten, och den här gången fick skylten fick hänga kvar länge. Vi skrattade igenkännande åt den här historien. ”Det här visar vad vi formgivare kan göra” sa Ellen, ”vi vet hur man gör budskap som folk tar på allvar.”
Ellen berättar också om ett tandläkarbesök, då tandläkaren meddelat ”vad vi alla redan vet: att mina tänder är för stora för mitt ansikte”. Han beordrade tandställning i två år för att trycka ihop tänderna. ”Två år?” undrade hon ”För att kerna mina tänder”. Tandläkaren insisterade.
Besviken över beskedet tog Ellen med tandläkaren till entrén och pekade på mottagningens skylt. Namnet var satt i en linjär som var ... ordentligt sammanpressad (läs gjort i word), för att få plats på det smala utrymmet. ”I den värld jag kommer ifrån, så är det där inte acceptabelt” sa Ellen, ”och om du ska ta två år på dig att fixa mina tänder, så vill jag fixa din skylt, och jag gör mitt jobb betydligt snabbare.”
Det slutade med att Ellen fick sin tandställning, och tandläkaren behöll sin fula skylt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar