Mary Shanahan

Mary Shanahan är creative director på tidningen Town and Country som ligger på 33:e våningen i en byggnad som har ett vattenfall i entrén och en anställd som hjälper en att trycka på hissknappen. En sak som slår oss med flera av de kvinnor vi ska träffa är att de började arbeta i en tid då karriärsplanering inte var ett ord man lärde sig i grundskolan. De har istället varit intresserade av något, men inte haft några planer på att kunna förvandla det till ett yrke. Carin Goldberg, Janet Froelich, Ruth Ansel och Paula Scher gick på konstskolor och har lärt sig yrket genom att vara lärlingar hos äldre kollegor. Flera av dom säger också att dom lyckades få chansen att jobba trots att de egentligen inte var kvalificerade. Det hade inte varit möjligt idag, tror Mary Shanahan.

Mary halkade in i branschen genom sitt intresse för fotografi och litteratur. Hon berättar att hon egentligen lika gärna hade kunnat bli författare men att hon kom att intressera sig mer för det visuella. Hon säger att slumpen spelat stor roll i hennes yrkesliv, saker har bara råkat hända.

Efter diverse kortare uppdrag på olika tidningar, hamnade hon så småningom på tidningen Rolling Stone i San Francisco. Där jobbade hon som bildredaktör och hade ett nära samarbete med chefredaktören Roger Black som hon också nämner som en person som har varit väldigt betydelsefull i hennes yrkesliv. Så småningom blev hon ad för tidningen, men slutade för att leva i Paris med sin man en tid. "Jag var nygift och ville inte jobba så mycket". Sen gick hon vidare till mattidningen Cuisine. Och därefter vidare till franska Vogue i ett par år och sen hem igen för att bli Richard Avedons personliga ad. Hon förklarar att hon aldrig arbetat utifrån en ambition att skaffa sig en karriär, utan utifrån en önskan om personlig tillfredställelse. Det är intressant att hon aldrig satsat på sin karriär, men ändå haft en så länge. För att hon är så bra antagligen.

Mary säger att hennes styrka är att förstå fotograferna, vilka de är och vad som är deras vision. Hon säger att hon inte tycker att hon är särskilt stark typografisk och hon alltid väljer att betona antingen foto eller typografi, aldrig båda två.

Vi bad Mary Shanahan berätta om boken Evidence som hon gjort om Richard Avedons arbeten, en bok som hon både formgav och var redaktör för. Evidence är en av de finast formgivna böcker vi sett och vi började både rodna och tåras när vi sa det till Mary på sjungande Swenglish. Richard Avedon (vännerna kallar honom Dick) gick aldrig klart skolan, var förmodligen dyslektisk och helt självlärd. Men samtidigt brilliant, han hade läst allt, sett allt, var nyfiken på allt och Mary tycker att det syns i hans arbeten. Med boken ville hon samla ihop olika saker ur hans liv; hans böcker brev, bilder och kontaktkartor, ihopblandat som i en skattkista där andra skulle kunna upptäcka hans värld.

Vi tycker att Mary gjort så fantastiska arbeten och vi beundrar henne enormt. Dessutom erbjöd sig Mary att ta dit alla sina tidningar så att vi kunde få komma upp till kontoret en annan dag och bläddra i dom och kopiera det vi önskade. Vi var tvungna att fråga henne fem gånger på lite olika sätt för att förstå att det verkligen var det hon menade. Så imorgon blir det vattenfallet, hisskillen, 33:e våningen all over again. Och näsan i gamla tidningar.

Livet leker.