Let's talk about expectations

Vi har aldrig haft en feministisk ingång till vår formgivning eller tänkt på oss själva ur ett könsperspektiv så länge vi sitter och jobbar på vårt egna kontor. Det finns formgivare som har ett mer politisk förhållningssätt och vi respekterar det, just vi råkar bara inte arbeta så. Vi har ganska torrt och tråkigt förhållningssätt till våra uppdrag även om inte slutresultatet nödvändigtvis ser så ut. Och vi finner det vi gör enormt tillfredsställande.

Utanför kontoret tänker vi däremot ofta på könsaspekten. Vi har många gånger känt en förväntan, uttalad eller outtalad från uppdragsgivare att bidra med något kvinnligt i våra uppdrag. Eftersom det är svårt för oss att veta vad som avses brukar vi fråga vad det är dom förväntar sig och svaren varierar. Det kan vara att de vill ha blommor, mönster, färglatt, roligt, dekorativt, intelligent, nyskapande, "bara göra fint" (den satte sig hårt i våra över-retliga sinnen),"inte för snyggt" (nästan ännu värre) eller att vi inte bör använda vissa typsnitt som kan tolkas som manliga.

Vi har också sett många exempel på hur man rent språkligt skiljer på mäns och kvinnor arbeten. Vi hinner inte dra exempel här för vårt plan lyfter om bara ett par timmar. Men man önskar att man hade haft en dold inspelningsutrustning på sig ibland. Så var försiktiga med orden.

För att sammanfatta citerar vi författaren Amos Oz som när han fick frågan om hur han kunde kombinera sitt politiska engagemang med sitt författarskap svarade "Det är inte svårt för jag håller rollerna isär. Man kan vara gynekolog och älskare men inte samtidigt."