Vi äter frukost med Janet Froelich på ett hotell som är lika New York-tjusigt som Janet själv. Janet Froelich är en av världens mest prisbelönta creative directors och har just den här veckan påbörjat ett nytt jobb på tidningen Real Simple efter att ha arbetat på the New York Times Magazine i 22 år. Hon beställer in kaffe och gröt.
Janet var konstnär i 10 år och började som formgivare relativt sent. Hennes start var på en feministisk publikation som hette Heresis, hon var fortfarande konstnär men kände sig mer och mer lockad av formgivning eftersom hon ville arbeta mer visuellt och mindre teoretiskt. På Heresis upptäckte hon också att hon tyckte om att lösa problem kollektivt i team. Hon är uttalad feminist eller som hon själv uttrycker det "Jag funderar aldrig över det ens eftersom det är del av vem jag är och hur jag ser på världen." Hon säger att Paula Scher har varit en stor inspirationskälla för henne i hennes karriär "För hon är – och har alltid varit – briljant. Hon har stöttat mig enormt." Nu är dom goda vänner. Ruth Ansel och Bea Feitler talar hon om som pionjärer. Hon poängterar också att på 70-talet då hon började med design var art director ett lågstatusyrke "Man kallades för commercial artist och med min bakgrund inom konst var det kanske det fulaste som fanns."
Hon tycker att hennes egna största tillgång är att hon är verbal och bra på att formulera sig, "Alla dom riktigt duktiga är det. Men jag är inte witty som Paula." Hon tycker också att hon varit bra på att anställa exakt rätt människor. Vi frågar henne hur det sett ut inom hennes egen arbetsgrupp på T magazine. Har det funnits lika många män och kvinnor där?
Hon svarar att hon aldrig funderat över kön när hon anställt någon. Hon har anställt dom som varit bäst vilket inneburit att ibland har hennes stab bestått av fler kvinnor än män, fler män än kvinnor, ibland har majoriteten varit homosexuella män eller nästan bara canadensare. Det där sista ser vi nog inte ut att greppa riktigt för Janet tillägger att formgivare från Canada är otroligt bra.
Hon berättar att hon ända sedan hon var liten haft ett starkt driv, en tävlingsanda och en vilja att hela tiden göra bättre och bättre ifrån sig. Hur det kommer sig vet hon inte. Hon drar paralleller till idrott och hon säger att alla borde syssla med sport någon gång i sitt liv. Där tränar man sin tävlingsinstinkt, sätter upp tydliga mål och lär sig förlora. Janet säger att i hennes generation var det vanligare för pojkar än flickor att växa upp i typisk sportmiljö.
Vi talar om pengar. Vi berättar att i Sverige tjänar en manlig creative 14200 kr mer i månaden än en kvinnlig (källa Reklamförbundet). Och att vi vet en tjej som skulle göra en illustration till ett tidningsomslag och tyckte att arvodet var lågt och därför begärde mer betalt. Tidningen sa att deras budget inte tillät det. Tjejen var smart och ringde upp en manlig illustratör som hon visste gjort samma uppdrag och frågade vad han hade fått i arvode. Det visade sig att han fått det dubbla. Janet säger att hon blivit medveten om att en kvinna i exakt samma position som en man tjänar mindre men att det tog många år innan hon förstod att det var så eftersom inkomst inte är något man talar öppet om.
Vi frågar henne om hon tror att det är viktgt att hitta förebilder av sin egen "sort". Hon svarar att hon har mycket tydliga minnen av hur hon som barn bläddrade igenom tidningen och fastnade på dom sidor som hade kvinnor på bilderna och att det inte spelade någon roll om kvinnorna var ingenjörer eller idrottsstjärnor, det var just det faktum att de var kvinnor som fångade hennes intresse. Hon säger också att hon tycker att män överlag är mindre tränade att ta till sig saker som är gjorda av kvinnor och att kvinnor tvärtemot har ett öppnare förhållningssätt. "När nya saker dyker upp reagerar män nästan alltid emot. Dom vill värna om det som är traditionellt för det är dom själva som har skapat traditionen."
Janet är 62 år och förväntansfull inför nystarten i sin karriär. Vi är impade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar